Sedan förra hösten är min man och jag medlemmar i en förening som heter VSFB. (vi som förlorat barn). En förening som har medlemmar i hela Sverige, men även utomlands. Föreningen är politiskt och religiöst obunden. Och är till för föräldrar och anhöriga som förlorat barn oavsett dödsorsak.
I Växjö är vi en mindre skara sorgsna föräldrar. Lokalt anordnas träffar för oss en gång per månad. Själv går jag inte regelbundet då detta tar så mycket energi. Givetvis så får jag mycket tillbaka de gånger jag orkar gå på träffen, men som sagt, så klarar jag inte att gå varje gång, ännu. Sist jag var på träffen (förra veckan) så pratade vi om ångest. Ingen visste exakt vad ångest var innan barnets bortgång, men efteråt plågades de flesta av detta svåra. Något som alla i gruppen upplevde och kopplade till ångesten, var en ren och fysisk smärta i hjärtat. En mamma berättade då om det gamla Sibiriska ordspråket: "Sina gamla föräldrar begraver man i jorden, men sitt barn begraver man i sitt hjärta."
I Växjö är vi en mindre skara sorgsna föräldrar. Lokalt anordnas träffar för oss en gång per månad. Själv går jag inte regelbundet då detta tar så mycket energi. Givetvis så får jag mycket tillbaka de gånger jag orkar gå på träffen, men som sagt, så klarar jag inte att gå varje gång, ännu. Sist jag var på träffen (förra veckan) så pratade vi om ångest. Ingen visste exakt vad ångest var innan barnets bortgång, men efteråt plågades de flesta av detta svåra. Något som alla i gruppen upplevde och kopplade till ångesten, var en ren och fysisk smärta i hjärtat. En mamma berättade då om det gamla Sibiriska ordspråket: "Sina gamla föräldrar begraver man i jorden, men sitt barn begraver man i sitt hjärta."
Så bra att få ventilera och prata med andra som mist barn,men kan förstå att det är tar på kraft och energi.Jag följer din blogg och tycker du är fantastisk som orkar,och ett så sant ordspråk, som jag knycker av dig och skickar till en vän som är i samma situation som dig.Måste också säga att ert valnötsträd är så vackert! Annika
SvaraRadera