Det finns så mycket mod i världen! Jag tänker på alla människor som vågar protestera mot orättvisor så som människorna gör just nu i arabländerna. Jag hoppas verkligen att deras strävan leder till demokrati och jämställhet.
Men hur är det med jämställdhet i vårt land? Lyssnade i går på TV där en man uttalade sig om att längre än så här kan vi inte komma vad beträffar jämställdhet Och det kan ju vara sant.
Men jag hoppas att det inte är så, jag tänker på alla unga kvinnor som satsat på utbildning men även på familj och barn i tron att det säkert fixar sig. Det där med att göra karriär. För att sedan upptäcka att man måste prioritera, då mannen trots allt har en högre lön (fortfarande), och för att det hela ska gynna familjen så kanske kvinnan står då tillbaka, stannar mera hemma när barnen är sjuka, jobbar kanske lite mindre för att ha mera tid med barnen, tar större ansvar i hemmet, odlar på sin stress osv.....
Sen blir forskare förvånade att det är så få kvinnor som blir professorer; 20% kvinnor, 80% män. Om man då jämför med, att det är flest kvinnor som studerar numera; 59% kvinnor och 41% män. Siffrorna tagna ur måndagens Smålandsposten sid A12.
I en forskningsrapport på Stress forskninginstitutet står att de mest stressade människor i Sverige är kvinnor i 35 års ålder med barn.
I en analys på regeringskansliet läste jag att barna födandet under 1990 talet hade sjunkit till oroväckande lågt nivå. (Länk till denna analys har jag sparat på länkar under Sidor)
Funderar på hur mycket det hela har med jämställdhet att göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar