En vandring för livet

En vandring för livet
Kängorna är alltid redo!

torsdag 20 oktober 2011

Ett år 11 månader............

Förstår inte att det redan gått så lång tid sen du lämnade oss älskade barn, förstår inte varför jag blir stressad av vetskapen att det snart är två år sedan. Känslorna är starka och jag kan inte göra något åt detta, det är min verklighet.



Missan, Nicklas katt har blivit påkörd av en bil, hon har lämnat jordelivet. Vi blev jätteledsna, för Missan har gett oss så mycket tröst. Hon har tröstat Nicklas under hans sjukdomstid, hon har tröstat oss, efter Nicklas. När vi kramat henne så som Nicklas brukade göra kändes det som en närhet till Nicklas. Nu är hon borta här, men kanske är hon hos Nicklas.




Jag har nu bestämt mig att tillsvidare göra uppehåll med skrivandet på bloggen. Ett beslut som känns rätt just nu. Men jag kommer att skriva färdigt det jag påbörjat om Nicklas sista år.

1 kommentar:

  1. En stor kram till er. Känner själv att man tappat gnistan om att skriva på bloggen, då jag aldrig har något lyckligt eller roligt att berätta. Bloggen är sorg och saknaden efter Evelina. Samtidigt har den varit jätte bra för mig så att man har fått ut mycket sorg och fått tröst och förståelse tillbaka. Tråkigt med Niklas katt, men vad jag har förstått så finns djuren också i himlen hos sina nära och kära. Så det är klart att Niklas och Missan har varandra igen. Åren har gått fort men såren har inte ens börjat läka. Ta hand om er Kam Cilla

    SvaraRadera