Femte vandringsdagen

Efter en stadig frukost i vandrarhemmets frukostrum var det dags att gå.

Vandrarhemmet i Nybro -på bild- andas historia. Från början byggdes det som ett sjukhem 1930, men under krigsåren bodde här flyktingar. Nu är det ett vandrarhem/turisthotell, vackert beläget i ett grönområde i centrala glasriket.

Innan jag lämnade Nybro stannade jag till på Statoilmacken i rondellen och lämnade där ett av mina brev med allmän information om mitt vandringsprojekt. Sen gick jag över till McDonalds. Kära McDonalds, vad skulle vi gjort utan er. Ni som så frikostigt sponsrat/byggt upp Ronald McDonalds hus. Under Nicklas sjukdomstid så fick vi bo på Ronald McDonalds hus i Lund. Nicklas älskade att vara där. Så fort han var klar med sin cellgiftsbehandling och enbart fick "efterdropp" kunde vi vistas där. Och sen alla hamburgare vi ätit på McDonalds i Nybro. Det var ett lagom stopp efter att vi lämnat Öland på väg till Växjö.

Vedran, sonen i familjen som äger McDonalds i Nybro. Tack för att du tog dig tid att lyssna på mig.

Oj, har jag bara gått 9 kilometer!?!

Hästarna följde mig längs med hagen en bit.

På bild, Katarina, Gunbritt och jag.
Strax innan byn Trekanten, träffade jag ett par som kände igen mig sedan intervjun i SVT. Katarina som damen heter berättade att de också mist en son i cancer på 70talet. Vi diskuterade kring detta en stund och sen kom grannfrun Gunbritt med sin permobil. Helge tog en bild på oss.


Jag hade inte direkt tänkt mig att gå genom byn Trekanten. Men i går ringde en kvinna som heter Camilla, hon undrade om vi kunde träffas där. Så nu var jag på väg dit. I början av byn hittade jag ett företag som heter Trädgårdstjänst. Där träffade jag ett trevlig par som ville bjuda på fika. Tyvärr fick jag tacka nej då jag visste att Camilla väntade på mig.













Tillslut kom jag fram till Camilla och fick även träffa hennes två döttrar. (Hon har en dotter till som inte var hemma). På bilden ser ni först Camilla och sedan dottern Ronja och sist lilla Tilda.
Mitt hjärta värker, lilla Tilda är sjuk, hon har hjärntumör. Detta upptäcktes i september 2009. Hon får behandling med cellgifter men har även opererats och strålats. Livet är svårt och orättvist. Mamma Camilla har också startat en insamling till Barncancerfonden.
Det var svårt att ha lättsam konversation kring bordet men vi var tvungna för Tildas skull. Camilla bjöd på goda smörgåsar, kaffe med mera.













Hos Camilla fick jag till och med doppa fötterna i kallt vatten.
Rapport till fotspecialisten: I brist på sjöar duger Camillas balja lika bra.

I Smedbyn möttes jag av kära vännen Tompe. Han visade kortaste vägen hem till sin och Pias lägenhet i Kalmar. Här får jag bo inatt. Duschen var redo för mig och det vankades gott grillat med mera. Tack kära vänner.