Sjunde vandringsdagen/målet

Edith och Julias Bed And Breakfast härligt fräscht och hemtrevligt.

Tänk att jag har åkt förbi här så många gånger, aldrig trodde jag att jag skulle bo här en dag.










Mina följeslagare denna soliga sommardag, min systerdotter Sandra och min syster Jane. Här utanför Ekerum.











Vi stannade till i receptionen på Halltorp och pratade med en mycket trevlig kvinna som arbetade där i dag. Hon tog kopia på mitt informations brev och skulle visa den för chefen och andra intresserade

Vår Nicklas var gormet, han hade hört att på Halttorp lagades det god mat. Så sent som i början av november 2009 var vi där och njöt av god måltid





Lyckliga får i Räpplinge.












I Äpplerum köpte vi glass. Här litar man på folk, när man valt sin glass fick man själv leta upp vad den kostade, sedan lägga pengarna i burken som låg bredvid. Ingen personal, här kunde man inte betala med kort. Vi blev skyldiga 12:- Får åka dit i morgon och göra rätt för oss.
Här glömde jag min banderoll med barncancerloggan. Upptäckte detta när vi gått ett par km. Vad göra???







RÄDDAREN I NÖDEN!!!!!!

Min kompis Ann var på Öland i sin stuga, hon skulle åka hem till Nynäshamn i dag men ville se mig komma i mål. Jag trodde vi skulle vara i mål kl: 14.00 men mina fötter var sega i dag. I stället kom hon till mötes, sedan hämtade hon min banderoll.












Så här trötta var mina fötter, och ben och.....

Det var skönt att vila, vi hade inte bråttom.



Förresten var tog allt folk vägen?!? Ja just det kronprincessans bröllop.










Morfars lada på Ramsätravägen. Ett loppis där Nicklas och Sandra gjort många fynd.














Äntligen Ramsättra!!!!!!!!!!












Mamma kommer till mötes.













Kalt vatten i baljan till trötta men nöjda fötter.





















Min kära make har fixat lite gott att drycka och jordgubbar.



















Älskade Nicklas nu är mamma i mål. Det blev många steg och många tankar på det som varit och det som sker. Jag vet nu att jag alltid kommer att sakna dig och smärtan i mitt hjärta får jag lära mig att leva med. Men någonstans i framtiden så kanske jag kommer att förlika mig med vårt öde.

Tack alla som har hört av sig under min vandring alla som jag mött som lyssnat och get mig stöd med ord som get mig kraft i mängder. Utan varandra är vi ingenting.

Datorn på Öland bråkar med mig, jag får redigera inlägg lite bättre när jag är åter i Växjö. I morgon tar jag ledigt. Måndag och tisdag kommer jag att besöka företag i Borgholm med omnejd, innan jag åker till Växjö. Detta som en avslutning på själva vandringen. Bloggandet och insammlingen till barncancerfonden fortskrider.