16: "att bara vara"

Hoppas att alla har haft det bra under helgerna som varit. Hoppas alla har haft tid för att i lugn och ro reflektera över sin tillvaro. Blev året som gått som du hade tänkt dig? Har du kunnat påverka det du velat eller har du varit tvungen att acceptera tillvaron som den är? Själv har jag kämpat med att acceptera min situation som den är under hela det gångna året. Jag har lärt mig att acceptans inte handlar om att känna sig bättre, utan om att få bättre kontakt med sina känslor. Och det har jag sannerligen lyckats med så till den grad att jag önskat att det fanns någon "off" knapp man kunde trycka på och få slippa känna något!

Jag hoppas att detta år blir bättre. Jag hoppas att den tröthet jag ständigt känner ska ge vika för mera kraft så att jag inte glömmer bort vad jag vill med mitt liv, att drömmar inför framtiden återkommer.

Hela det gångna året har jag sökt efter frid och mening, ibland har jag lyckats riktigt bra för att i nästa stund kastas tillbaka till mitt sorgliga öde. Ni som läser detta tänker kanske att jag bara fokuserar på det negativa. Och det är ju delvis sant, man orkar inte vara positiv i det oändliga. För ni ska veta att jag och min familj har alltid fokuserat på det positiva, det lycksom ingår i vår kultur. Under Nicklas sjukdomstid var det av stor vikt att vi var positiva, för hans skull, för vår skull. Han själv var otroligt positiv in i det sista, det kanske man ska vara tacksam för, men vad hjälpte det?

Författaren Barbara Ehrenreich är trött på positivt tänkande som enligt henne fått ersätta rationellt tänkande. Hon beskriver detta i sin bok: Gilla läget.