Sedan i onsdags befinner jag mig i Huskvarna hos min mor. Meningen var att jag skulle följa henne till lasarettet i Jönköping då hon skulle operera sin axel. Nu blev det turligt nog ingen operation då min mors axel mirakulöst blivit bättre. Jag måste säga att det var en trevlig besök på operations avdelningen där ingen stress rådde. Det kändes bra då jag var lite orolig inför lasarettbesöket eftersom erfarenheter från tidigare besök i vården under Nicklas sjukdomstid inte alltid varit de bästa. Jag kan tänka mig att det är olika stressigt på olika avdelningar i vården. Och jag tycker att det är konstigt att det är på detta visset. Och varför är det så?
I ett tidigare inlägg på bloggen skrev jag om sjuksköterskornas situation efter att ha sett ett inslag på nyheterna (nr 15 "att bara vara"). Något jag inte kan glömma är blicken sköterskan som intervjuades hade, så rädda ögon! Men vad modiga de var som påtalade bristerna i vården om hur stressigt det var.
Hurdan är kulturen i vården egentligen? De som arbetar i vården ser de sitt arbete som ett kall? Och att patienten alltid kommer i första hand? Utnyttjas detta av arbetsgivaren? Kanske en svag chef ser till enbart det ekonomiska och för stunden utan att tänka långsiktigt. Där en sådan chef råder är det underbemannat ständigt och resulterar i stressig miljö för personalen tror jag. Att vissa påpekar att det hela beror på penga brist kan ju inte stämma då det är olika på olika avdelningar.
Jag har hört att det är något liknande i skolvälden bland lärare. På vissa skolor är lärare så pressade/stressade över att inte räcka till för elever så att de kan klarar målen.
Utnyttjas resursser på rätt sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar