En vandring för livet

En vandring för livet
Kängorna är alltid redo!

lördag 10 september 2011

Crvenka




I många år har min syster och jag planerat att vi skulle göra en gemensam resa med våra familjer. En resa till våra rötter på vår mammas sida. En resa till Serbien. Detta planerade vi redan när våra yngsta barn var i 10-års ålder, men vi lyckades inte, antingen var någon av våra män upptagna med sina jobb, eller så var våra barn upptagna med idrottstävlingar och/eller studier. Vi hade helt enkelt inte kraft att genomföra våra planer. Sen blev Nicklas sjuk............

I år, 19 juli fyllde min mamma 80 år. Efter förslag från min syster så bestämde vi, att vi tre, min mor, syster och jag skulle åka själva! Så den 2/9 bar det i väg. Jag funderade över hur mottagandet skulle bli då det var så länge sedan vi träffades?

Första stopp var i Belgrad där vi möttes av min morbror och en yngre släkting. Med bil kördes vi till Crvenka. En liten by 2 timars bilresa norr om Belgrad. Inte behövde jag fundera över mottagandet! Så hjärtligt och generöst, alla ville träffa oss och bjuda på något!











Det blev trångt men hjärtligt!
Äntligen fick vår mor träffa sina syskon som fortfarande är i livet.




Människorna där hade inte så mycket materiellt, men mänsklig värme, tid för varandra och omtanke fanns i överflöd. Att få jobb i byn var nästintill omöjligt, fasten det fanns stora fabriker, bland annat socker fabriken. Nedan en lastbil full med sockerbetor.


Brukligt är att odla egna grödor, en del födde upp hönor, ankor, grisar, kalkoner....
Ingenting kastades, allt återanvändes. En dag fick vi se denna man med häst och vagn, han samlade in skrot, trasiga tvättmaskiner m.m. Då och då ropade han högt sitt ärande, de som ville kunde bli av med ut tjänta prylar.
Inte bara människor hjälpte till med återanvändning Den här hunden var känd i byn som miljöhund. Någon har tränat hunden att leta efter plastflaskor.


Det blev intensiva dagar i Crvenka, många skulle besökas. För det mesta gick vi till fots, ibland lånade vi deras cyklar. Solen gassade det var 30-35 grader i skuggan. Äntligen fick vi användning av sommarkläderna.


Vi besökte by kyrkan och tände ljus för dig Nicklas och för de andra som är borta.

Älskade Nicklas, du var med mig i mitt hjärta hela resan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar