Vid ett tidigare inlägg skrev jag om föreningen VSFB (21/8). Vid senaste mötet blev jag informerad om att föreningen hade egen samtalsgrupp på Facebook. Jag är numera medlem där. Så mycket sorg och saknad det finns..........så mycket svår, tung läsning........uppgivet, ibland bittert. Olyckliga mammor, och jag är en av dom.
Blir förvånad att det är så många som förlorat sitt barn/tonåring genom att barnet tagit sitt liv. Under Nicklas sjukdomstid tog han ofta upp detta ämne, han tyckte inte om att någon tog sitt liv, så onödigt tyckte Nicklas som ville leva.
För några veckor sedan var jag på en utbildningsdag med jobbet där vi diskuterade etik. En känd föreläsare ställde bland annat dessa frågor:
Har människan en fri vilja? Vad är människans drivkraft i livet? Har alla människor lika värden? Svaren blev många men inte precisa!
En medarbetare ställde då en fråga. Varför unga människor tar sitt liv? Föreläsaren hade en delvis egen teori. Om barn alltid får allt de vill ha och mer därtill, har dom ingenting att längta efter. Om de aldrig behövt anstränga sig för något, föräldrarna serverar allt. När de sen kommer ut i arbetslivet och upplever verkligheten ställer de sig frågan "är detta allt?" Förmodligen finns andra förklaringar, men tanken är provocerande. Gör välfärden våra barn egofixerade så pass att de inte passar in i verkligheten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar