Nu är vi åter i vårt nya hem i Shanghai. Saknar dig, önskar du kunde komma...........Eller om jag kunde besöka dig. Men det går inte, fast ändå kanske en liten bit på vägen var jag när jag var i Tibet för en vecka sedan. Tibet, värdens tak! Så nära himmelen och alla stjärnorna.
Jag har alltid haft en dragning till rymden och alla stjärnor, särskilt mycket efter din död. Vet inte varför. Hoppades också att Budismen kunde ge mig någon själslig input. Men Budismen blev en besvikelse, här har varit samma religiösa förtryck av människor som i andra religioner. Och de vise munkarna har med slavar och fattiga människors hjälp kunnat bygga otroliga palats och gravmonument i guld och ädla stenar åt sig själva. Märkligt, eller hur? Nedan vackra Potala palats i Lhasa.
Det kändes i kroppen att vara på så hög höjd, men luften var otroligt klar, fastän syrefattig. Bergen och den karga naturen var otroligt vacker. Tystnaden var påtaglig. Nedan jakar fridfullt betande. En lysa för själen.
Vid Mount Everest Basecamp,byggde din far och jag en "stupa" av sten till dit minne. Travade stenar fulla av saknad..........
Jag bär min börda, på bilden nedan bär kvinnan sin. Jag hade gärna bytt med henne bara du fått leva.
Ni som läser detta ska veta att jag njutit av denna resa. Nicklas hade varit nöjd med sin mamma, hans motto var ju att leva livet, för de som får leva. Men saknaden efter dig min son är ständigt närvarande och i mitt hjärta finns ett smärtsamt hål.................att skriva till dig på bloggen ger lite lindring............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar