En vandring för livet

En vandring för livet
Kängorna är alltid redo!

tisdag 13 juli 2010

Första sommaren utan Nicklas......

Älskade Nicklas nu är vi i stugan. Vi saknar dig så mycket. Stugan är så tyst utan dig.

Den här rosenknoppen plockade jag till dig i rabatten. Rosorna är inte så fina i år efter den hårda vintern.

Vet du det var svårt att lämna din grav i Växjö denna gång. Vi pysslade med dina blommor på graven men kunde inte gå. Stora sommarlasset var packad i bilen, kylväskorna var fulla, solen gassade vi borde åka men vi tvekade. Storebror ska vara kvar i Växjö, han kommer att besöka din grav, ändå hade vi svårt att åka. Medan vi stod där kom din goda kompis till din grav. Så rar han var, han sa att han var glad att träffa oss. Han berättade att kompisarna var på väg till Arvika. Där ska de tälta några dagar och lyssna på musik. Men först ville han tända ett ljus för dig Nicklas. Vi var mycket glada för att han kom, egentligen ville vi krama honom men vågade inte.
Till slut satt vi i bilen på väg till Öland, det blev en tyst tur.

Bigaroer är klara, i år är de inte så fina som förra sommaren.

I år blir det mycket plommon. Den här sorten tyckte du mycket om.
Hallonen är nästan klara, du älskade hallon. Ibland gjorde du affärer med att plocka och sälja hallon till bybor här i Ramsättra.

Missan kom på besök redan första dagen. Jag är övertygad att hon letar efter dig.

2 kommentarer:

  1. Nu sitter jag här igen,(fast denna gången i stugan i Bergkvara) läser dina rader och tårarna trillar igen.Dina fina ord berör mig så starkt ända in i hjärtat. Jag är en av dom som kan säga att jag känner som du och känner hur du/ni känner,jag vet vad du menar med dina ord och det gör så ont...
    Vet hur svårt det va att resa bort och lämna Evelina ensam där i graven förra sommaren. Men man måste ju försöka leva vidare och Niklas älskar ju er stuga på Öland så han finns där med er överallt........Kram ha det riktigt skönt i stugan,vi tänker på er

    SvaraRadera
  2. Hej på Er! Fick idag reda på er blogg. Jag blev så chockad när jag fick höra om Niklas bortgång. Blev verkligen ledsen! Minns hur mycket han gillade att baka.
    Fantastisk vandring du gjort. Måste kännas skönt att "gå av sig" och samla sina tankar samtidigt som man gör en insats till förmån för barncancerfonden. All eloge till Dig/er! Måtte man snart kunna bota alla barn som kämpar mot cancern!!!
    "Själar säger aldrig farväl"
    Stora kramar från oss alla.
    Annette (Elias mamma från avdelningen).

    SvaraRadera