Jag har ett erkännande............

Det har varit svårt att skriva i sommar på grund av en ny känsla som har drabbat mig. Jag känner skam. Skam över att jag inte är nöjd med min sommar. Skammen att sorgen är så påtaglig igen. Omgivningen vill ju att det ska vara bra nu. Vi har ju haft det bra i sommar, och tänk på alla som lider i världen! Men känslan har gnagt i mig och plågat mig. Det känns som att jag har två val, att genomlida och låtsas att allt är bra eller att skriva offentligt. Jag provar det sista alternativet.

Vår stuga, här har vi tillbringat många sommar dagar. Årets bild.

Experterna säger, att återfall av sorg får man räkna med, särskilt det första året när man har förlorat någon man verkligen älskar. Efter min vandring hade jag energi och frid, mitt sinne kändes lätt. Jag kunde tänka fridfulla tankar trots sorgen. Men sen kom första sommaren utan dig mitt älskade barn.

På bild Nicklas 10 år, en strand på Öland.

Överallt fattades du. Din pappa och jag försökte ha det som vanligt, så som du hade velat att vi gjorde. En vanlig dag. Nicklas pappa grillar.

Vänner på besök.

Vi har träffat många av våra vänner och hittat på olika saker. Men jag måste erkänna att mitt lätta sinne blev med sommar dagarna allt tyngre och tyngre. Här kom skamkänsla, ”du ska vara tacksam” men jag kunde inte känna det. Jag upptäckte att jag började känna mig på något sätt bedövad, men samtidigt stressad av alla tankar som snurrade runt. Sen fick jag yrsel, vissa dagar kunde jag inte köra bil. Suck!

Egentligen visste jag att detta kunde hända igen. Att sorgen böljar fram och tillbaka i vågor. Sen blev jag upplyst av en expert att det ena ger det andra. Den bedövande känslan jag känt har gjort att jag spänt mig och andats fel, eller rättare sagt för lite. Inte konstigt att man blir yr. Egentligen känner jag till detta också men min situation gör att jag inte är så uppmärksam på min kropp.

Så nu är det nerskrivet! Jag hoppas att jag inte skrämmer bort mina vänner med detta erkännande. Jag behöver er mer än någonsin. Och Nicklas du vet att jag aldrig ger upp, även om det är svårt just nu. Min kamp tillbaka fortsätter……

Jag söker frid.
Din hängmatta har använts i sommar Nicklas, här gungar en liten släkting.