"Visommist"

Helgen som varit var fylld med starka känslor. Din pappa och jag har varit i Skåne Nicklas. En plats som vi helst skulle vilja slippa besöka, men som nu är så viktigt då du inte längre finns hos oss. Det var dags för vår tredje träff i gruppen med föräldrar som mist sina barn i cancer. Liksom vid tidigare tillfällen var det oerhört givande att prata med andra i samma situation.

I vår grupp finns mycket sorg, längtan och saknad. Självklart är sorgen efter er våra älskade barn så stor, men vi sörjer även att vi inte längre är de människor vi en gång varit, den familj vi en gång varit……… På bild nedan, Nicklas, storebror Filip och jag. Nicklas pappa tog kortet.Våra ledare försökte lära oss, att finna oss i olika känslor, att känna med hela kroppen, och att inte fly från känslor. Vi fick också fördjupa oss i vårt inre för att finna en rofylld plats med förhoppning att få möta sitt barn i sitt inre. Jag lyckades till slut att se dig mitt älskade barn, jag blev både lycklig att kunna se dig så klart, men samtidigt så otroligt ledsen. Känslan blev så stark.

När vår träff var slut, var det dags att åka hem. Det blev en tyst färd hem, vi båda var helt slut.