Kära läsare det har varit magert med kommentarer på bloggen på min tema om stress. Undrar om det är på grund av att det är ett dystert ämne? Ingen orkar ens läsa detta? Ni kanske undrar varför jag överhuvudtaget skriver om stress?Det känns som att jag behöver förklara min drivkraft i detta ämne. Jag skriver om stress, pga. att vi förlorat Nicklas. Efter en process med sjukvården har vi fått ett erkännande att systemfel begåtts i vården, att det tog för lång tid innan Nicklas fick sin diagnos. Som ni förstår så blev det omtumlande känslor för oss att veta att Nicklas hade kanske kunnats räddats. Nu får vi aldrig tillbaka vår Nicklas, men vi kämpar för att liknande ej upprepas. Det här med systemfel innebär flera olika saker, en av dessa är stress.
De sista åren har jag sett stress på nära håll i vården, men även på andra håll i samhället. Jag liksom dras till allt som publiceras om stress. Jag känner mig berörd och vill göra något åt det hela. Så som jag har det nu kan jag bara skriva ner mina tankar i små inlägg om eländet, så som jag uppfattar det.
Visst är det ett dystert ämne,men är ju verkligen den nya folksjukdomen.Och den inre stressen ska ju vara farligast,idag känner nog alla av stressen av alla måsten och krav.
SvaraRaderaDet är ett ämne som det skrivs om varje dag,och ändå stressar vi vidare,man kan ju fråga sig varför?Idag går många in i väggen som det heter på grund av stress,det är ett varningstecken att vi inte mår bra.
Att förlora ett barn och sen veta att det gjorts ett systemfel måste vara så frustrerande och skulle göra en både arg,stressad och ledsen.
Under den tid vi var inlagda på sjukhus såg vi stressad personal på nära håll och som förälder vill man ha den bästa vården till sitt barn.Det måste satsas mer pengar på sjukvården och det är Nu och inte sen.
Och jag tycker dina inlägg om stress är intresanta.