I vanliga fall skulle min familj äta saffranskaka så här på 2-a advent. Men inget är som vanligt längre, ingen saffranskaka enbart tankar om liv, samhälle, det goda mot det onda.
Vårt samhälle är som det är, men kunde bli bättre. Många håller med men är passiva. Önsketänkandet vore att var och en tar sitt ansvar i samhället, exempelvis mot stressen. Men vem orkar, hinner....
Jag själv har ju inte heller tagit mitt ansvar tidigare, men allt som har hänt gör att jag ser världen med andra ögon helt enkelt. Och instämmer i Karins kommentar i går på bloggen. Karin, en mamma som förlorat två söner, så otroligt smärtsamt...........
Jag kan inte vänta på att någon annan tar tag i problemen, utan jag vill hjälpa till nu! Och tar risken att jag kanske befinner mig på djupt vatten.
Jag tror på det goda, att det som läker och gör helt är starkare än det som bryter ner och förstör. Att Nicklas sista plågsamma år och hans död ger kraften för det goda.....................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar