Här kommer några tankar kring våra arbetsplatser, sådant jag själv har upplevt, men även hört hur andra har det i vårt avlånga land.
I vårt "nya informationssamhället" har våra arbetsplatser blivit så komplicerade eller ska man kalla det i stället kvalificerade? Förutom själva yrket som en människa har utbildats till ska hon/han även klara av en mängd andra uppgifter som hon/han egentligen inte är så bra på. Fort ska det gå! Jag har hört att det ibland går så fort, dokument som ska läsas "skummas på ytan", vilket innebär risken att det vesäntliga missas.
Sedan ska alla kunna de olika dataprogrammen, dessutom medverka i olika grupper och utarbeta olika regelsystem m.m. alla ska vara delaktiga. Delaktighet är ju jättebra, men hur lösa det på annat vis, så att arbetstagaren inte blir för splitrad i sitt yrke? Sen undrar jag om det är så kosnadseffektivt i längden?
På tal om kostnader, om vi tänker oss en sådan komplicerad arbetsplats, dessutom slimmad, någon blir sjuk, de andra drar ett stort lass och knäar. Om inte allt ska rasa så måste man snabbt ta in personal utifrån. Det finns visserligen bemanningsföretag i mängder, (har sett på nätet) och olika professioner. Men jag undrar hur det går till rent konkret, även om personen har rätt utbildning, klarar personen att lära sig allt det andra som man ska kunna på den specifika arbetsplatsen? Eller blir personen mer börda än nytta för arbetsplatsen? Särskilt om det rör sig om att "hoppa in" på kort tid.
Mera stress:
En kollega i optikbranschen i ett mindre företag berättade för mig att de har så mycket att göra, att de är stressade, och därned även lite otrevliga mot varandra. Jag tyckte det var tråkigt med otrevligheter, men att det var ju bra att de hade mycket att göra, att affärerna går strålande. Men det konstiga var att affärerna inte var så strålande trots att det var så mycket att göra. Jag föreslåg då att alla skulle skriva upp allt de gjorde på en dag och hur lång tid saker och ting tog att göra, min kollega skulle fundera på detta, men trodde inte att tiden fanns för sådant.
Hur är det på era arbetsplatser kära läsare?
Nu kommer ett citat av Petronius Arbiten publicerat i Smålandsposten 23/11 2010:
"Vi tenderar att möta varje ny situation med att omorganisera...... en underbar metod för att skapa en illusion av framsteg medan man framkallar förvirring, ineffektivitet och dålig moral."
Hej Nera!Jag försökte komma in på denna sida i somras efter artikeln i Smp,men den adressen stämde ju inte helt.Nu efter träffen i veckan fick jag möjligheten. Har precis skummat igenom dina sidor och bloggar, ska läsa mer senare.Slutar aldrig förundras vad förlusterna av våra barn för med sig och vad den gör med oss.Efter förlusterna av våra söner Erik och Arvid har jag haft och har massor med tankar,funderingar och frågor som kanske av andra inte uppfattas höra ihop med förlusterna, men för mig har det ett mycket starkt samband.Det du skriver i "att bara vara" är sådant jag själv upplevt och funderat mycket på. Visst gjorde jag det tidigare också, men inte alls på samma sätt som nu.Mamma Karin
SvaraRadera