Det är tidig morgon, gryningen är här. Många har redan get sig iväg till sina arbeten, mer eller mindre stressade. Det är mycket nu innan julen, allt ska avslutas, märkligt, precis som att det inte finns dagar efter helgerna.Undrar om personal som arbetar med tågtrafiken är stressade? I dagens Smålandsposten står att läsa att Catarina Elmsäter-Svärd som är infrastrukturminister är bekymrad över alla tågförseningar. Hon ser inga snabba lösningar på detta. 10 år kommer det att ta innan tågkaoset är löst!?! Enligt henne så måste alla parter samarbeta. Det är tydligen inte det lättaste, i bara Kronobergs län är det 20 bolag inblandade i tågresandet(enligt artikeln), då är det enkelt att skylla på varandra när något inte fungerar. Jag tror att stressade människor inte orkar ta ansvar, vara kreativa, göra ett bra jobb. I stället försöker man komma ifrån problemet och säger att "vi har gjort det vi ska inom våra ramar, det här är inte mitt bord".
Jag tror att vi alla måste stanna upp en liten stund förr att kunna se det viktiga.
Att se helheten.
Jag tror inte heller att stressade människor orkar ta ansvar... i så fall endast kortare perioder.För några år sedan hörde jag en forskare på radion som menade något i stil med att tanken från början med alla uppfinningar och effektiviseringar var att vi skulle bli mindre stressade och utslitna så att vi fick tid över till det viktiga i livet,så blev det också när det gäller extremt tunga och enahanda arbeten. Men däremot blev det inte som tänkt när det gällde att använda tiden som blev över. Vi har istället fastnat i ett ekorrhjul som kräver att allting ska gå snabbare och bli bättre (vad nu det bättre är), så tiden till det viktiga försvann. Jag var också inne i detta ekorrhjul innan förlusterna av Erik och Arvid, men nu är det inte så. Mamma Karin
SvaraRaderaFörr stressade och retade jag mig på massa saker,tycker idag att det var bagateller och säger som ungdomar"en fis i rymden".Har lärt mig att fånga dagen mycket bättre sen sonens sjukdom,och hemskt att det måste ske nått drastiskt i ens liv för att vakna upp.
SvaraRaderaOch att läsa din blogg är som terapi för mig,får mig en tankeställare att livet kan förändras fort.Är så otroligt tacksam att allt har gått bra för oss,men tänker på dig och alla andra som mist sina barn.Och nu inför julen måste ni känna en sorg som ingen kan föreställa sig.
Vill önska dig en God Jul/Annika