Julafton………Juldagen……...

Annorlunda Jul i ett annorlunda land. Vi befinner oss i Shanghai, Kina. Med vi menar jag min man och jag. Omständigheter har styrt oss något men detta är även självvalt att vi är kvar i Shanghai de stora helgerna………...
Minns våra jular när vi var en hel familj. Så roligt vi hade så mycket glädje. Kanske därför det är så svårt att fira jul nu för tiden? Men vi gör vårt bästa, vad ska vi annars göra. Nicklas skulle bli besviken om vi slutade fira jul! Vi kämpar på och hoppas att det blir lättare nästa jul.

4 år utan dig……………..

I dag fyra år sedan din död. Jag befinner mig i Shanghai, långt från din grav. Din far som befinner sig i Sverige just nu skickade några ny tagna bilder.

 Någon har lagt en sten med skrift "joy". Passande tycker jag för du kunde sprida glädje min son. Varför fick du inte fortsätta dit liv????????? Nu skulle du vara 21 år, kanske studera vid något universitet här i Shanghai? Din framtid………...
Att skriva detta är plågsamt, men det är en plågsam dag, en dag då jag tillåter sorgsna tankar.

I universum säges det finnas svarta hål. Men dessa är nog ingenting jämfört med de som jag har besökt. Ligger på botten av ett hål just nu.
Något som skulle underlätta är om någon från vår närmaste omgivning enkelt sa/skrev "vi sörjer med dig denna sorgedag". Men det kanske är för mycket begärt så här fyra år efter din död? Livet fortsätter och alla vill att det ska vara som vanligt. Men det blir aldrig mera som vanligt! De första åren har vår omgivning varit fantastisk men nu är det mera tyst. Jag saknar att någon spontant pratar om dig ibland? I glädjens tecken! Du var ju en del av mångas liv.

Världens tak

Nu är vi åter i vårt nya hem i Shanghai. Saknar dig, önskar du kunde komma...........Eller om jag kunde besöka dig. Men det går inte, fast ändå kanske en liten bit på vägen var jag när jag var i Tibet för en vecka sedan. Tibet, värdens tak! Så nära himmelen och alla stjärnorna.

Jag har alltid haft en dragning till rymden och alla stjärnor, särskilt mycket efter din död. Vet inte varför. Hoppades också att Budismen kunde ge mig någon själslig input. Men Budismen blev en besvikelse, här har varit samma religiösa förtryck av människor som i andra religioner. Och de vise munkarna har med slavar och fattiga människors hjälp kunnat bygga otroliga palats och gravmonument i guld och ädla stenar åt sig själva. Märkligt, eller hur? Nedan vackra Potala palats i Lhasa.

Det kändes i kroppen att vara på så hög höjd, men luften var otroligt klar, fastän syrefattig. Bergen och den karga naturen var otroligt vacker. Tystnaden var påtaglig. Nedan jakar fridfullt betande. En lysa för själen.

Vid Mount Everest Basecamp,byggde din far och jag en "stupa" av sten till dit minne. Travade stenar fulla av saknad..........

Jag bär min börda, på bilden nedan bär kvinnan sin. Jag hade gärna bytt med henne bara du fått leva.

Ni som läser detta ska veta att jag njutit av denna resa. Nicklas hade varit nöjd med sin mamma, hans motto var ju att leva livet, för de som får leva. Men saknaden efter dig min son är ständigt närvarande och i mitt hjärta finns ett smärtsamt hål.................att skriva till dig på bloggen ger lite lindring............

Himlen gråter med mig i dag........

Älskade Nicklas, tänker på dig, tillåter mig själv att tänka på de smärtsamma sista dagarna i dit liv. Dessa minnen har pockat på sin uppmärksamhet ändå sedan vi kom till Sverige och stugan på Öland i början av augusti månad. Särskilt svår dag var det när jag skulle sortera dina grejer som vi tagit till Öland från Växjö.....

Men annars har jag medvetet lyckats styra bort tankarna och är tacksam att jag för det mesta kan göra detta för att fungera i min tillvaro.
Och veckorna här på Öland har varit behagliga. Vi har hunnit träffa många goda vänner, din faster och Roger. Din kära bror var här nästan en vecka. Han ville att vi skulle göra en utflykt och leta efter en speciell strand som ni kallade för "fosilstranden". Där tältade ni med er far en gång för länge sedan.
Vi åkte till södra Öland och körde ner till östra sidan på många körvägar.   På bilden nedan letar Filip efter fosil.

Tyvärr hittade vi inte denna strand, men Filip vill att vi gör nytt försök nästa år.
Tidigt denna morgon skjutsade jag din pappa till bussen i Köpingsvik, därmed har han påbörjat sin resa tillbaka till Kina.

Nu är jag själv i stugan. Nu kan jag tillåta min sorg, jag tänker på dig och gråter, ute regnar det stora droppar, känns som att himmelen gråter med mig.
Konstigt liv jag lever? Jag vill inte plåga min omgivning med min sorg, utan väljer ensamma dagar medvetet vigda för sorg.
Människor som inte förstår (även släkt) tycker att man ska släppa taget? gå vidare? Det är enkelt att säga.
Min sorg efter dig Nicklas kommer att finnas så länge jag lever, så är det bara. Behovet av ensamma dagar likaså.

Juli månad och vi är fortfarande kvar i Shanghai.............

Älskade Nicklas utan att du märkt det själv så har du efterlämnat en stor gåva till mig. Gåvan jag gärna varit utan bara jag fått behålla dig i livet. Men det blev inte så, därför måste jag acceptera och är tacksam för det jag fått.  

En gåva med mod och styrka är resultatet efter allt som vi genomgått med dig under din sista tid på jorden. Och styrka och mod behöver jag, för livet har hela tiden nya överraskningar för oss.

Det är Juli månad och vi är fortfarande kvar i Shanghai. Meningen var att vi nu skulle vara på Öland i stugan, men det blev inte så.

Någon gång under mars/april månad tyckte jag mig känna en knöl i mitt ena bröst. Nej tänkte jag, det kan inte vara sant, jag som gått igenom så många undersökningar innan flytten hit till Shanghai och fått stämpel som ”very healthy person”.

Men strax efter besöket av din storebror och hans flickvän fick jag inse att jag var tvungen att söka sjukvård, (vilket inte var det första jag ville göra här i Shanghai).     

En bild på Filip och Mikaela vid deras besök i Kina under maj månad i år!    

                

Sedan hände allt väldigt snabbt, för den Kinesiska sjukvården är mycket effektiv, vilket blev en positiv överraskning.

Det visade sig att det inte var en knöl utan två!?!  Konstigt att jag inte märkt av detta? Kanske pga att jag under din sjukdomstid och efter din död, lärt mig att undertrycka mina känslor för att överhuvudtaget kunna överleva. Kan tänkas att jag även missat att gå på mammografi under din sjukdomstid och efter din död. Enligt läkaren var knölen stor och jag måste ha burit den i flera år. Det kan vara så att vi båda hade cancer samtidigt?

Pga knölens storlek och spridning så blev jag rekommenderad att operera bort hela bröstet samt ta bort lymf knutor på höger sida. Jaha tänkte jag så får det bli och hur det än blir så är jag inte rädd. Det hela kändes/känns som en bagatell jämfört med din svåra resa mitt älskade barn. Det absolut svåraste för mig blev i stället att informera din bror. Önskar jag kunde besparat honom detta! Älskade Filip du har lidit tillräckligt!

Operationen är nu gjord, jag går för närvarande på strålning som kommer att pågå till den 6 augusti. Först därefter kan vi åka till Sverige.

Strålningen får jag på vardagar så helgerna är behandlingsfria. Jag försöker leva efter dit motto Nicklas! Att i alla lägen verkligen försöka leva och göra det så positivt och bra som möjligt. Med andra ord fokusera på väsentligheter, så som du gjorde särskilt dit sista år i livet.

Under helgerna i juli har vi passat på att se lite mera av Kina. För ett par helger sedan var vi i Beijing. Vi har bland annat vandrat på Kinesiska Muren och besökt den "Förbjudna staden",det hade du gillat!

Förra helgen var vi i Xian, mitt i Kina! Där vi fick vi se en stor utgrävning av Terrakottakrigare.

Önskar så att du kunnat uppleva allt detta för du skulle ha älskat allt det. Du är alltid med mig Nicklas, saknar dig……………………..När jag ser min spegelbild så kan jag fortfarande inte se mig själv djupt i ögonen utan att börja gråta, för djupt där inne ser jag den obeskrivliga saknad efter dig.........

Påsk 2013

Vårt liv fortsätter på andra sidan jordklotet. Det är Påsk! Men vi märker knappt detta. Här firas inte Påsk. Jag tänker på alla våra påskfiranden med kära släkten. Så mycket gemenskap och så roligt vi haft, men det är annorlunda nu. Hur mycket vi ens anstränger oss så blir det aldrig som förut.......
I dag påskafton och en solig vårdag i Shanghai. Din pappa och jag gick en promenad, en av många promenader i denna mustiga stad.

Vi gick och gick till slut hamnade vi hamnade vi utanför Konficustemplet. Vi gick in i denna oas av lugn och tystnad, jämfört med vimlet ute på gatan. 

Precis vad jag behövde, för mina tankar var hos dig Nicklas.

Här fanns ljus till försäljning, äntligen kunde vi tända ljus för dig Nicklas. Du är alltid med oss.

Så mycket har hänt på så kort tid............
Vi bor inte kvar i vår lägenhet i Växjö, vi har flyttat till Kina. Ovan på bild utsikt från service lägenhet där vi bor nu innan våra möbler kommer. Sedan ska vi flytta in i en lägenhet som vi faktiskt har bestämt oss för i dag. Du skulle säker velat följa med hit, kanske fortsätta dina studier här i Shanghai?
Din storebror glädjer sig åt vårt beslut med flytten. Och om det blir så som vi alla vill så kommer han och hans flickvän att hälsa på oss här i Shanghai redan i april:))

Det har redan gått en månad sedan vi flyttat hit, till denna otroligt spännande och levande stad. Om jag tar det från början så var vi din pappa och jag här i oktober månad förra året och såg oss omkring för att se om vi kunde tänka oss att flytta hit. Och det kunde vi, trots vetskapen om allt nytt vi var tvungna att lära oss och att stora förändringar skulle ske i våra liv. O andra sidan så kändes/känns det som att, efter allt det svåra som hänt, behövdes/behöver vi förändringar för att kunna fortsätta våra liv.

Ovan en bild från ett "rökels kar" i ett tempel från Mingdynastin från 300-talet. Vi har tänt rökelse för dig Nicklas. Det är närmast att tända ljus för dig i en kyrka. Visserligen finns det några kyrkor här i Shanghai men det är inte som hemma, man får inte tända några ljus här. Vi saknar dig så.................
Så svårt det är att acceptera att aldrig mera få se dig, få krama dig, få följa dit liv.

Farmor

Kära Nicklas, din farmor finns inte mera, fredagen den 11januari var vi på hennes begravning. Hon dog
den 22december, din pappa var hos henne den sista stunden och höll hennes hand. Hon somnade in och slutade andas lugnt och stilla. Lugnt och stilla så som hela hennes liv varit, ett långt liv, hon blev 89 år.
Vissa människor blir gamla, andra dör unga, så är det bara, så är det att vara människa......
Begravningsakten var stämningsfull, blommorna gick i rosa, farmors älsklingsfärg. Den närmaste släkten var samlad och några av farmors vänner. Vi som var där tog en sista farväl av vår kära Ingegärd. Utanför kyrkan var det snöstorm.