En vandring för livet

En vandring för livet
Kängorna är alltid redo!

fredag 25 maj 2012

Jackan hänger kvar.............

Befinner mig själv i stugan, tillåter mig själv att tänka på dig Nicklas. För att kunna fungera i min vardag måste jag styra/välja när jag ska tänka på dig. Det låter kanske vansingt för er som läser detta, men så är det för mig just nu. Men nu när jag är själv så tänker jag på dig och minns............tårar rinner sakta på min kind. Du är så saknad Nicklas, det gör så ont att veta att du är död. Efter din bortgång var jag noga med att vi skulle prata om dig och minnas, men med tiden har det blivit allt tystare. Jag orkar inte heller prata, det smärtar mig och min omgivning. Och jag förstår nu att du blir inte bortglömd för att vi inte pratar om dig, utan tystnaden är pga att det gör så ont. Står i dit rum och tittar på dina saker, tänder ett ljus och ställer den på din byrå som vi brukar göra när vi är i stugan. På kroken vid ytterdörren hänger din jacka så som du hängt den sist. Det känns bra att den hänger kvar.