I dag min födelsedag. Tar mig tid att reflektera över året
som varit. Faktum är att jag tycker att detta år har varit bra. Trots sorgen
efter Nicklas och min bröstcancer. Jag har lyckats på något vis fokusera på det
positiva som finns runt omkring mig. Jag är otroligt tacksam att jag fått detta
år här i Kina. Sorgen har varit lättare att bära här, kanske för att det har
varit ett händelserikt år men också detta att mina nya vänner här har stöttat
mig så bra! När jag tänker på detta så blir jag gråtmild av tacksamhet. Nedan med mina vänner på utflykt, några saknas på bild.
Det är ett annat liv man lever här, utan stress och en massa
måsten. Man har tid för varandra, jag känner mig otroligt priviligierad. Så
skönt det känns att äntligen känna sig stressfri. Det har tagit sin tid att bli
av med stressen, faktiskt ett helt år! Jag verkligen njuter av att kunna tänka
fritt och reflektera. Planera min och min mans tillvaro så att båda har roligt.
Vår tid tillsamman har blivit rikare. Särskilt med tanke på alla resor som vi
gjort! Nedan från senaste resan till Taiwan med goda vänner. (Nästan som en skolklass och lika fnissiga.)
Tänker på mina vänner och släkt i Sverige. Livet är inte
lätt i Sverige längre, allt för många blir sjuka av att ständigt pressa sig
framåt. Att vara en supereffektiv robot är det detta man ska sträva efter? Hela
tiden jagandes efter vinsten? Vad är vinsten i Byråkratiska Sverige? Önskar jag
var yngre skulle faktiskt vilja påverka…………
Nedan lite flera bilder från detta händelse rika år:
Vår son Filip med flickvännen Mikaela när de var på besök hos oss i början av Maj förra året. Faktum är att vår Filip kommer igen till oss nu på Lördag! Glädjen är total fasten vi saknar Mikaela som inte fick ledigt och inte kunde komma.
Här är jag nyopererad för andra gången, nu har jag inte kvar mitt högra bröst.
Faktum är att jag repade mig ganska fort. Visserligen var vi tvungna att bli kvar i Shanghai större delen av sommaren då jag även skulle få strålning. Men det gjorde inget, vi reste både till Xian (terrakotta armen) och till Peking. Nedan min make på Muren.
Till slut var jag klar med strålningen och vi kunde åka till Sverige, 6 augusti. Så härligt att få träffa släkt och vänner i Sverige:))
Nedan min kära mor när vi var på väg till Filip och Mikaela i Uppsala. Det blev en trevlig lunch.
Sedan vår älskade Öland. Här dukas det till fest i vårt orangeri. Ronnies stolthet!
Åter i mammas kök, min kära systerdotter på besök.
Sista festen på Öland den gångna sommaren.
Åter i Shanghai, luften har inte varit den bästa till och från. Här provade en mask som skulle filtrera bort smoggen. Tyvärr tror jag inte den gör nytta.
Kärt besök från Sverige under hösten:))
Min duktiga Mandarin lärare. Gillar henne verkligen! Hon verkligen kämpar med att jag ska lära mig kinesiska. Och det går framåt, mycket tack att hon har humor.
Jag gillar Kineser. Jag tycker dom är snälla människor, visserligen försöker de luras om de kan tjäna någon peng och ibland blir jag irriterad när ngn försöker tränga sig före i ngn. kö, eller snor taxin framför näsan på en, men det är bagateller. Hittills har jag inte träffat ngn. riktig elak kines. Men de är många, och ska man i väg på en utflykt ja då får man räkna med att få sällskap med ngn miljon kineser. Nedan en bild från senaset utflykten, trångt kan man säga.
För er som inte vet så är vi inne i hästens år. Kineserna roar sig med att ha "hästar" överallt. (Förra året var det ormar).
Ja sannerligen ett bra år hittills. Kan inte klaga om det fortsätter så här. Dessutom är jag inte rädd längre. Allt blir bra till slut fasten jag saknar dig så otroligt mycket Nicklas. Nedan en bild på dig Nicklas som jag fått från din rektor på Procivitas. Du ser lite mager ut och din blick är trött. Jag kommer i håg att du hade feber och jag var orolig för att du ändå skulle i väg på denna skolresa då kortet blev taget. Så nöjd och glad du var att du orkade åka på detta. Och det är jag så tacksam för. Strax efteråt fick vi söka upp sjukvården och din svåra resa började.................
