Själva dagboken skrevs på startsidan dag för dag och jag var tacksam att tekniken fungerade. Jag kom i mål 19/6.
Här nedan en kopia av vandringens dagbok.
Första vandringsdagen
Vid graven kl 06.00. Nicklas nu går vi.
Barbro och Inger väntar på mig vi Rondellen, på Högstorp.
Eva W sluter upp längs vägen.
Fika i solskenet.
Fotspecialisten har sagt att fötterna skall doppas i varje sjö, som jag går förbi. Jag lyder.
I Furuby hos arbetskamraten Rozalia.
Hon har fixat insamling till Nicklas minne, i sin trädgård. Sedan bjöd hon på lunch. Stort tack, Rozalia.
I Furuby kom SVT Småland och gjorde reportage. Se på SVT play, länken nedan. http://svtplay.se/v/2039211/vandrar_for_att_samla_pengar_till_cancerforskning
Från Furuby följer Rozalia med på vandringen mot Hovmantorp. Karin G möter oss på vägen. Fantastisk natur här och en get i hagen.
I köket hemma hos arbetskamraten Karin G, i Hovmantorp, efter god middag.
Teddy, Karins gosiga hund.
Tack alla för en fantastisk dag. Karin har bäddat en säng till mig, den ser inbjudande ut.
Klockan är 21.00. Liten stund till skall jag vara uppe.
Upplagd av Nera kl. 20:26
4 KOMMENTARER:
monica.ydefjall sa...
Äntligen på väg! Lycka till med din vandring. Skönt att se att du lyder och sköter om dina fötter...Kram Monica
14 juni 2010 07:26
Billy sa...
Måste vara skönt att äntligen komma igång!
Lycka till på din vandring, vi komer att följa dig på bloggen.
Kramar från Billy
Här är länken till SVT reportaget http://svtplay.se/v/2039211/smalandsnytt/vandrar_for_att_samla_pengar_till_cancerforskning
14 juni 2010 07:48
katarinabrannstrom sa...
Fantastiskt god idé. Tänker på dej och önskar dig all lycka!
Du har många som följer dig i tankarna.
14 juni 2010 21:15
Titti sa...
Hej Nera!
Vi är så oerhört ledsna över att er älskade Nicklas har somnat in. Fick höra att han var sjuk i höstas, men fick igår reda på av min mamma, som sett inslaget i Smålandsnytt, att han gått bort.
Det går inte att föreställa sig den smärta ni går igenom - det är för grymt!
Kommer du ihåg när vi var över i Danmark tillsammans med barnen? Vi har soliga minnen av Nicklas från den dagen - en energirik, glad och busig kille!
Jag och Rutger skulle gärna vilja promenera en bit tillsammans med dig. Vi hör av oss via telefon med närmare tider.
Kram
Titti
14 juni 2010 21:53
Måndagen den 14:e juni 2010 Andra vandringsdagen
Efter en mycket god natts sömn och stadig frukost hos Karin i Hovmantorp, var det dags att gå vidare. Karin var ledig idag och ville följa med mig en bit på vägen. Vi stannade till i en skogsdunge och hon visade mig en väldoftande blomma som heter skvattram. Den här växten används vid växtfärgning av garn. Gnuggas växten mot hud så skyddar den även mot mygg.
Träskulptur i Hovmantorp
De mesta var stängt i Hovmantor såhär tidigt, så vi vandrade ut på 25-an.
Karin bullade upp med kaffe och godsaker som smakade bra vid stoppet i Strömbergshyttan. I butikerna där informerade jag om mitt projekt.
På bild forsande vatten i Lessebo. Många spännande möten med människor där. Fantastiskt att folk tar sig tid att lyssna på mig trots jäktade tider nu inför semestern. Jag vet att jag borde ha valt en lugnare tid på året för denna vandring men när jag väl visste vad jag måste göra så fick det bli nu. Karin åkte hem med buss från Lessebo, stort tack för allt Karin.
Mamma tänk om jag snart kommer att flyga bland molnen" sa Nicklas en gång mot slutet av sin sjukdomstid. När jag stelnade till sa han genast "Jag skojar bara mamma". Varje gång jag ser sånna här moln tänker jag att Nicklas flyger där.
Många tankar på Nicklas under lång ensam väg. Till slut är jag framme i Eriksmåla.
Jag köpte en hamburgare på pizzerian i Eriksmåla, ägaren där sa att hon ville bidra till insamlingen för barncancerfonden.
Nu väntar vila i eriksmåla.
Upplagd av Nera kl. 22:00
3 kommentarer:
Jane sa...
Det är fantastiskt vilken kraft du har fått!!! Jag följer din resa och är så stolt över dig min kära storasyster. Hoppas andra också känner av din nyvunna energi och inser hur viktigt det du gör är. Lyckat till med fortsatt vandring och insamling och om allt går som det ska sluter jag upp sista etappen. Kram på dig min syster och vän!
14 juni 2010 23:32
annika sa...
Härligt att du har så fina vänner som du får stöd av,och vilka fina bilder.Även vädret verkar vara på din sida,här upp i mellansverige är det bara regn och rusk,vädergudarna tänker säkert på dig.
Lycka till på din fortsatta vandring!
15 juni 2010 09:42
veiken sa...
Jag önskar dig all lycka på färden och många sköna slantar till forskningen!
Jag har själv en insamling på cancerfondens sida och har hittills lyckats samla in 8750 :-
Hoppas det blir mer!
Tisdagen den 15:e juni 2010 Tredje vandringsdagen
Övernattningsstället i Eriksmåla. Otroligt charmig stuga både utvändigt och invändigt.
Ett stort tack Liselotte Korner för att jag fick spendera natten i din stuga. Önskar att alla hade möjlighet att bo såhär någon gång. Om du vill bo här, googla "stugknuten eriksmåla".
Jag hann endast gå några få meter från Eriksmåla innan första skuren kom. Först sökte jag skydd i skogen, men sen så åkte regnkläderna på för det regnade hela vägen fram till Algutsboda.
Det vore enkelt att ha en tro i en sånhär svår situation.
Dagens funderare:
Om man tänker sig att vi är högst upp på näringskedjan och att slutprodukten av våra kroppar är en själ som frigörs när vi dör. Att själen då har tillgång/möjlighet att färdas överallt i stora universum. När själen får en sådan möjlighet så är kanske våra liv på jorden så obetydeliga att själen inte har tid att visa sig för oss eller att återkomma. Fast det här får vi nog aldrig något svar på.
När jag väl kom ut såg jag att det även hade haglat, se bild.
Precis när jag kom till Boda så blev jag stoppad av Göran Göransson. Han och hans hustru driver Hönsalottas Luffarmuseum. Han tyckte att jag gjorde en god sak och ville därför göra en intervju för tidningen.
Göran brinner för välgörenhet och brukar annordna tillställningar för insamlingar. Gå gärna in på http://www.luffarmuseum.se/
Nu styr jag stegen mot vandrarhemmet i Boda där jag ska tillbringa natten.
Upplagd av Nera kl. 17:32
Onsdagen den 16:e juni 2010 Fjärde vandringsdagen
På bild vandrarhem i Boda. Vilket fräscht och mysigt vandrarhem, rekommenderas!
Värdparet bjöd på "värsta" hotellfrukosten, stort tack för omtanken.
På självaste Boda glasbruk träffade jag konstnären Betina (här på bild), som berättade att hon var där tillfälligt för att skapa nya verk, annars håller hon till på Öland. Alla konstintresserade kan besöka hennes blogg på http://kingdomofus.blogspot.com/
Alltså, vilken fantastisk liten by Boda är, så många verksamheter att besöka. Här har jag bara åkt förbi varje år, hit måste jag återkomma.
Första tiden efter Nicklas bortgång blev jag SÅ långsam. Jag rörde mig långsamt och pratade långsamt. Ibland kom jag inte upp ur sängen. Min man blev tvärt om, han blev speedad. Han rusade runt den första tiden, vilken krock det blev för oss.
Påtal om att rusa runt, dagens funderare:
Jag har nu under min vandring träffat människor som varit SÅ stressade, detta pga att hinna avsluta allt de måste göra inför semestern. Lite så var det även för mig på jobbet. Men måste det vara såhär? Ska vi acceptera detta, och vem bestämmer att det ska vara så inför semestern? Är det chefen, eller vi själva? Jag, och säkert många andra, har upplevt att när man väl går på semestern så kippar man efter andan i två veckor av sina fyra. Något att tänka på.
Rapport till fotspecialisten: Aaaaaa... så skönt! Tack för detta fantastiska tips.
Detta är inte en barkbit utan en fjäril. Den kom flygande ur skogen och landade på min tröja, satt där en stund för att sedan flyga vidare. Ännu ett fantastiskt/märkligt möte.
Jag har verkligen haft många möten längs vägen. Både igår och idag har folk stannat sina bilar och kommit fram till mig för att prata en stund. Idag stannade en bil och en man kom ut till mig och gav mig sitt kort. Han var påväg till Öland med sin familj och hade läst om mitt projekt i Smålandsposten. När han såg mig på vägen bestämde sig familjen för att stanna och bidra till insamlingen. Mannen heter Peter Westman och har ett företag i Växjö. Han vill skänka 3000 kr till barncancerfonden, stort tack.
På bilden syns Titti och Rutger. De är gamla goda vänner som idag åkte från Helsingborg enbart för att vandra en bit med mig på vägen. Här har vi kommit till Nybro och sitter mitt på torget och lunchar. Stort tack för ert varma stöd.
Efter lunchen besökte jag butiker och företag i Nybro och tillslut var det dags att leta upp vandrarhemmet.
Många har undrat om jag har dator med mig på vandringen, men det har jag inte utan detta är ett samarbete med min son Filip. Vi har telefonkontakt och han skriver ner mina tankar och infogar MMS:ade bilder.
Upplagd av Nera kl. 19:57
2 kommentarer:
monica.ydefjall sa...
Härligt att dina fötter får sig ett svalkande bad. Lycka till med resten av din vandring och hoppas du får fler trevliga möten och bra väder.
Kram Monica och Billy
16 juni 2010 20:27
Titti sa...
Tack för idag!
Kramar
Torsdagen den 17:e juni 2010 Femte vandringsdagen
Efter en stadig frukost i vandrarhemmets frukostrum var det dags att gå.
Vandrarhemmet i Nybro -på bild- andas historia. Från början byggdes det som ett sjukhem 1930, men under krigsåren bodde här flyktingar. Nu är det ett vandrarhem/turisthotell, vackert beläget i ett grönområde i centrala glasriket.
Innan jag lämnade Nybro stannade jag till på Statoilmacken i rondellen och lämnade där ett av mina brev med allmän information om mitt vandringsprojekt. Sen gick jag över till McDonalds. Kära McDonalds, vad skulle vi gjort utan er. Ni som så frikostigt sponsrat/byggt upp Ronald McDonalds hus. Under Nicklas sjukdomstid så fick vi bo på Ronald McDonalds hus i Lund. Nicklas älskade att vara där. Så fort han var klar med sin cellgiftsbehandling och enbart fick "efterdropp" kunde vi vistas där. Och sen alla hamburgare vi ätit på McDonalds i Nybro. Det var ett lagom stopp efter att vi lämnat Öland på väg till Växjö.
Vedran, sonen i familjen som äger McDonalds i Nybro. Tack för att du tog dig tid att lyssna på mg.Oj, har jag bara gått 9 kilometer!?!
Hästarna följde mig längs med hagen en bit.
På bild, Katarina, Gunbritt och jag.
Strax innan byn Trekanten, träffade jag ett par som kände igen mig sedan intervjun i SVT. Katarina som damen heter berättade att de också mist en son i cancer på 70talet. Vi diskuterade kring detta en stund och sen kom grannfrun Gunbritt med sin permobil. Helge tog en bild på oss.
Jag hade inte direkt tänkt mig att gå genom byn Trekanten. Men i går ringde en kvinna som heter Camilla, hon undrade om vi kunde träffas där. Så nu var jag på väg dit. I början av byn hittade jag ett företag som heter Trädgårdstjänst. Där träffade jag ett trevlig par som ville bjuda på fika. Tyvärr fick jag tacka nej då jag visste att Camilla väntade på mig.
Mitt hjärta värker, lilla Tilda är sjuk, hon har hjärntumör. Detta upptäcktes i september 2009. Hon får behandling med cellgifter men har även opererats och strålats. Livet är svårt och orättvist. Mamma Camilla har också startat en insamling till Barncancerfonden.
Det var svårt att ha lättsam konversation kring bordet men vi var tvungna för Tildas skull. Camilla bjöd på goda smörgåsar, kaffe med mera.
Hos Camilla fick jag till och med doppa fötterna i kallt vatten.
Rapport till fotspecialisten: I brist på sjöar duger Camillas balja lika bra.
I Smedbyn möttes jag av kära vännen Tompe. Han visade kortaste vägen hem till sin och Pias lägenhet i Kalmar. Här får jag bo inatt. Duschen var redo för mig och det vankades gott grillat med mera. Tack kära vänner.
Upplagd av Nera kl. 21:56
Fredagen den 18:e juni 2010 Sjätte vandringsdagen
Då var det dags att ge sig iväg från goda vänner i Kalmar. Har ni sett sådana fantastiska vallmo dom har i sin trädgård.
Gamla industriområdet i Kalmar, massor med företag. Jag har sick-sackat mig fram och lämnat mitt budskap till olika företagare och har haft många trevliga möten.
På bild nya industriområdet. Ännu fler företag men tyvärr har jag glömt informera alla jag har besökt att de som vill lämna gåvor till barncancerfonden får gärna höra av sig till mig, och skicka logotyp, så lägger jag upp den på bloggen.
Efter att ha besökt IKEA, som sista företag för dagen, möttes jag utav reportern och fotografen från Barometern. Vi gjorde en intervju som ska publiceras imorgon.
Ann-Louise hade lämnat ett medelande på min mobil idag. Hon undrade om jag möjligtvis kommer att doppa mina fötter i Östersjön, och mycket riktigt här är beviset.
Efter det sköna fotbadet var det dags att vänta på bussen som skulle föra mig över Ölandsbron.
Tyvärr var Ölands Djurpark stängt när jag kom fram. Jag får informera där vid ett annat tillfälle.
På vägen mot Rälla, vad får jag se! Min allra första ekoxe. Ni ska veta att jag har varit på jakt efter att få se den tidigare, och nu låg den framför mina fötter på vägen. Där skulle den ju inte vara så jag fick flytta den från vägen. Så STOR den var!
Nu är det någon mil kvar till Rälla där jag ska sova i natt. Där får jag även sällskap av min syster och min systerdotter.
Upplagd av Nera kl. 18:27
2 kommentarer:
Per Gerrevall sa...
En varm hälsning från Anita och Per, som finns i lägenheten under er på Sjöbågen. Vi har följt din vandring och beundrar den styrka som får dig att gå vidare, och att du genom bloggen ger oss alla möjlighet att vara delaktiga, även om vi inte gör samma resa som du.
Kram
Anita och Per
19 juni 2010 00:13
Barbro sa...
Hej Nera,
En hälsning från Barbro som jobbar på hjälpmedelcentralen. Fick veta från Inger om din vandring och har nu följt din blogg. Fantastiskt att du orkar genomföra detta. Kan inte förstå hur man orkar genomgå något sådant som förälder men kan tänka mig att naturen och motion är bra källor att hämta krafter ifrån.
Tänker på dig och hoppas du får mycket insamlade pengar till barncancerfonden.
Kram från Barbro
Lötdagen den 19:e juni 2010 Sjunde vandringsdagen/målet!!!!!!!!
Edith och Julias Bed And Breakfast härligt fräscht och hemtrevligt.
Tänk att jag har åkt förbi här så många gånger, aldrig trodde jag att jag skulle bo här en dag.
Mina följeslagare denna soliga sommardag, min systerdotter Sandra och min syster Jane. Här utanför Ekerum.
Vi stannade till i receptionen på Halltorp och pratade med en mycket trevlig kvinna som arbetade där i dag. Hon tog kopia på mitt informations brev och skulle visa den för chefen och andra intresserade
Vår Nicklas var gormet, han hade hört att på Halttorp lagades det god mat. Så sent som i början av november 2009 var vi där och njöt av god måltid
Lyckliga får i Räpplinge.
I Äpplerum köpte vi glass. Här litar man på folk, när man valt sin glass fick man själv leta upp vad den kostade, sedan lägga pengarna i burken som låg bredvid. Ingen personal, här kunde man inte betala med kort. Vi blev skyldiga 12:- Får åka dit i morgon och göra rätt för oss.
Här glömde jag min banderoll med barncancerloggan. Upptäckte detta när vi gått ett par km. Vad göra???
RÄDDAREN I NÖDEN!!!!!!
Min kompis Ann var på Öland i sin stuga, hon skulle åka hem till Nynäshamn i dag men ville se mig komma i mål. Jag trodde vi skulle vara i mål kl: 14.00 men mina fötter var sega i dag. I stället kom hon till mötes, sedan hämtade hon min banderoll.
Så här trötta var mina fötter, och ben och.....
Det var skönt att vila, vi hade inte bråttom.
Förresten var tog allt folk vägen?!? Ja just det kronprincessans bröllop.
Morfars lada på Ramsätravägen. Ett loppis där Nicklas och Sandra gjort många fynd.
Äntligen Ramsättra!!!!!!!!!!
Mamma kommer till mötes.
Kalt vatten i baljan till trötta men nöjda fötter.
Min kära make har fixat lite gott att drycka och jordgubbar.
Älskade Nicklas nu är mamma i mål. Det blev många steg och många tankar på det som varit och det som sker. Jag vet nu att jag alltid kommer att sakna dig och smärtan i mitt hjärta får jag lära mig att leva med. Men någonstans i framtiden så kanske jag kommer att förlika mig med vårt öde.
Tack alla som har hört av sig under min vandring alla som jag mött som lyssnat och get mig stöd med ord som get mig kraft i mängder. Utan varandra är vi ingenting.
Datorn på Öland bråkar med mig, jag får redigera inlägg lite bättre när jag är åter i Växjö. I morgon tar jag ledigt. Måndag och tisdag kommer jag att besöka företag i Borgholm med omnejd, innan jag åker till Växjö. Detta som en avslutning på själva vandringen. Bloggandet och insammlingen till barncancerfonden fortskrider.
Upplagd av Nera kl. 20:52
2 kommentarer:
KristinaWS sa...
Hur känns det nu? Blev du något lättad, eller? Jag önskar att jag kunnat dela en del av vandringen med dig, fast via bloggen har jag iofs gjort det. Kram!/ Kristina
20 juni 2010 15:46
Jane sa...
Det var en ära att få delta i sista etappen på vandringen som var på Nicklas älskade Öland. Vandringen kändes helt rätt och riktig både för mig och min dotter som hade svårt att komma till Öland överhuvudtaget då det väckte många minnen. Del kändes det viktigt för Nicklas skull, andra cancersjuka barns skull men också för att vi visste att detta var en mycket viktig inre och yttre resa/vandring för min kära syster. Under hela vandringen kändes det dock som att en fysisk person saknades och emmellanåt gjorde det riktigt ont... Men jag är övertygad om att vi alla tre kände att Nicklas var med oss på vandringen, stolt över sin mamma och glad över att vi var med.
