KASAM!

KASAM är ett begrepp jag stött på under årens lopp. Bland annat har vi diskuterat detta på mitt arbete, begreppet är vanligt i vården. KASAM är viktigt, det är "känsla av sammanhang" och hälsobringade faktorers ursprung: begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet. Man kan mäta graden av KASAM. Höga värden innebär att man har hög förmåga att hantera utmaningar/livet.

Livet har verkligen utmanat mig. Hur högt mitt "KASAM" är, vet jag inte.

När ni läser det jag skriver, så kanske ni tror att mitt KASAM ligger i botten läge. Men så är inte fallet. Jag har bara ett starkt behov av att skriva ner sådant som påverkar mig i min omgivning. Jag skriver överallt, en del hamnar på bloggen. När det väl är nerskrivet så kan jag släppa det, bäst funkar det om jag skriver på bloggen. Kära läsare det här är inget nytt som drabbat mig utan jag känner många i sorg med samma behov.

Under mitt stressade liv har jag varit mäkta irriterad över all informationsflöde som sköljt över mig, mest för att jag velat fördjupa mig i mycket, men inte haft tid. TID = vår tids främsta lyxvara!!! Jag börjar lära mig "hantera" informationsflödet, och njuta av all denna tillgång. Det har hjälpt mig mycket i mitt skrivande. Att finna kunskap så lättillgängligt Att kunna gå in på alla myndigheters hemsidor och kunna läsa om olika undersökningar och forskningsrapporter helt öppet ger otrolig frihetskännsla som endast begränsas av tillgång på TID.

Tänk så olika det är i vår värld, folket i arabländerna ger sina liv för sådan frihet. Här har vi det, men tar vi vara på det?

30: "att bara vara"

Samhället har drabbats av "tillväxtsjukan"!!! Just ordet tillväxtsjukan har jag hört och läst om den sista tiden. Ordet kan användas när något i vårt samhälle inte fungerar som man tänkt sig då man förändrat/förbättrat mycket och försökt annpassa sig till den nya tekniken. Ofta har man slagit ihop olika enheter till en stor, med gemensam administration för att om möjligt spara in på kronorna.

Ett exempel jag läst om nyligen i DN(13/3) är hos polisen. Polisen får kritik för att de inte klarar av lika många brott nu jämfört med tidigare. Enligt en undersökning beror det på polisens organisation med länsgemensamma kommunikationscentraler av kolossalformat. Detta resulterar i att det brister i samordningen och kan bli så illa att poliser från större ort skickas många mil bort, detta utan att underrätta den lokala polisen om händelsen. Hur stressande är inte detta!?! Vidare står det i artikeln att förr var beslutsvägarna korta och lokalkännedom viktigt. Tydligen är det annat som gäller nu. Jag lider med poliserna som skrivit artikeln. Det står också i artikeln att allt fler poliser gör allt annat än konkret polisarbete.

Ja så har nog många det på sina arbetsplatser nu för tiden. Det är sannerligen nya tider, om man tror att man enbart får arbeta med det man har utbildats till då tror man fel. Om man sedan inte är så bra på de nya arbetsuppgifterna, det tar man inte hänsyn till. Många anstänger sig maximalt och måste kanske jobba övertid för att hinna med sitt jobb. I SP 18/3 står att svenskarnas övertidsarbete når rekordnivåer!!! Det förväntas att man skjuter till allt mer av sin egen tid utan att det syns!!!

En tidig morgon på väg till mitt arbete träffade jag på polisen på bilden. En trevlig människa som arbetade konkret med sitt arbete. Han spanade efter tjuvar på Högstorp!

Loppis på Högstorp?

Kära läsare, det har varit lite magert med skriverier på bloggen sista tiden. De tunga dystra skriverier om stress och sedan jämställdhet har krävt energi, särskilt alla besök på de olika instansers hemsidor. Det har krävt energi, men jag har även fått energi, av att förstå en del av hur vårt samhälle fungerar, och var jag befinner mig i det hela.

Förmodligen kommer jag skriva mera om dessa tunga ämnen, varvat med ett nytt litet projekt jag startat upp för att få lite fart på min insamling på Barncancerfonden.

Efter det lyckade loppiset på Öland, har jag funderat om jag skulle kunna upprepa ett loppis på Högstorp. När jag nyligen hittade en gammal klasslista i Nicklas gömmor från 2003 (5a)visste jag hur jag skulle börja. Jag bestämde mig för att kontakta alla föräldrar till barnen på klasslistan, människor som jag träffat många gånger och lärt känna under årens lopp. Det har tagit mig några veckors tid att ringa alla. Mycket energi har gått åt att ringa men jag har också fått energi, så många trevliga samtal med omtänksamma människor. Så underbart! Och alla ville spontant delta i ett loppis!

Nicklas älskade loppis........................

Japan...11mars.......................

Vad är det som händer i vår värld?!?

Jag lider med det Japanska folket, så fruktansvärt! I dagens DN står det att det är det värsta jordskalvet i landets historia! Vår trygga värld håller på att förändras? Har inte naturkatastroferna överlag ökat och även blivit svårare/starkare?

Och inte nog med jordskalv och tsunami, problemen även med kärkraftverken! Hur sårbart är ett samhälle? Hur är det i vårat land? Hur tryggt är det här? Och om det händer något hurdan beredskap har vi?

Men varför oroa sig för sådant man inte rår på? Nej jag är inte orolig, i alla fall inte för egen del. Mina tankar går till drabbade i Japan.

Nicklas Öland

Befinner mig sedan ett par dagar i vår stuga på Öland. I dag redan på morgonen så kände jag starkt Nicklas närvaro. Nu menar jag inte att jag tror på spöken eller dylikt, utan en känsla jag får ibland och är tacksam att jag har. Ofta är det just på Öland jag känner detta. Som sagt det började redan på morgonen, och extra starkt blev det när Nicklas katt Missan kom även i dag på besök. Nedan blir hon omklappad av min man.
Denna fantastiskt soliga dag bestämde min man och jag att vi skulle ta en promenad. Väl ute så gick vi oplanerat, men upptäckte att vi gick "Nicklas runda". En tur vi gjort med Nicklas som han tycke om. Till en plats som känns magisk, en kulle med utsprida stenar och mäktiga träd, som sätter fantasin igång. Här trivdes Nicklas!
Här finns ett vattenfyllt dike som Nicklas lätt hoppade över. I dag skulle man kunnat åka skridskor på den.
Ronnie funderar...................................................................
En av många vackra små dungar.

29: "att bara vara"

Det finns så mycket mod i världen! Jag tänker på alla människor som vågar protestera mot orättvisor så som människorna gör just nu i arabländerna. Jag hoppas verkligen att deras strävan leder till demokrati och jämställhet.

Men hur är det med jämställdhet i vårt land? Lyssnade i går på TV där en man uttalade sig om att längre än så här kan vi inte komma vad beträffar jämställdhet Och det kan ju vara sant.

Men jag hoppas att det inte är så, jag tänker på alla unga kvinnor som satsat på utbildning men även på familj och barn i tron att det säkert fixar sig. Det där med att göra karriär. För att sedan upptäcka att man måste prioritera, då mannen trots allt har en högre lön (fortfarande), och för att det hela ska gynna familjen så kanske kvinnan står då tillbaka, stannar mera hemma när barnen är sjuka, jobbar kanske lite mindre för att ha mera tid med barnen, tar större ansvar i hemmet, odlar på sin stress osv.....

Sen blir forskare förvånade att det är så få kvinnor som blir professorer; 20% kvinnor, 80% män. Om man då jämför med, att det är flest kvinnor som studerar numera; 59% kvinnor och 41% män. Siffrorna tagna ur måndagens Smålandsposten sid A12.

I en forskningsrapport på Stress forskninginstitutet står att de mest stressade människor i Sverige är kvinnor i 35 års ålder med barn.

I en analys på regeringskansliet läste jag att barna födandet under 1990 talet hade sjunkit till oroväckande lågt nivå. (Länk till denna analys har jag sparat på länkar under Sidor)

Funderar på hur mycket det hela har med jämställdhet att göra?