En vandring för livet

En vandring för livet
Kängorna är alltid redo!

söndag 20 november 2016

7 år sedan du lämnade oss

7 år är lång tid, samtidigt inte, en märklig känsla, det här med tiden. Funderar vidare, det är även länge sedan jag skrev i bloggen. Att skriva i bloggen känns inte lika viktigt längre. Föresten så har det inte varit viktigt, mera ett behov för mig, för att kunna ta mig vidare.
Saknar dig, kommer alltid att sakna dig. Vet egentligen inte vad jag ska skriva? Kanske skriva lite om vad som hänt sedan sist? Och det har ju hänt en hel del när jag tänker efter! Både roligt och tråkigt så som det brukar vara i livet. Ja när man minst anar det så händer ngt som får en ur balans. Men ingenting är värre än att ha förlorat dig. Så slut på gnället jag skriver om annat. Jag har bytt jobb, är nu tillbaka på samma arbetsplats där jag arbetade innan flytt till Kina. Känns mycket bra, men jag trivdes även att arbeta i butik.
Sommaren har varit behaglig, många cykelturer. Trevligt samvaro med familj, släkt och vänner. Min mamma var på besök. Hon saknar dig så mycket. Hennes korttidsminne är inte den bästa, men hon minns många av dina upptåg. Nedan firade vi hennes 85-års dag. 
Vidare har vi haft rensning på vår vind. Bland annat hittade jag vår gamla slitna porslin, m.m., som vi sålde på blocket och förtjänsten skickades till Barncancerfonden.
I Oktober gifte sig din kära kusin Michell med sin Malin. Ett sagolikt bröllop!
Vintern har kommit tidigt med mycket snö. Bild nedan från förra veckan när jag var i Uppsala hos din storebror och Mikaela.
Men sedan försvann all snö och det är barmark vid din grav i dag. Stor här med din storebror och pappa. Mitt hjärta har ett hål. Jag är tacksam för all stöd från familj och vänner, utan er skulle mitt hjärta brista.