En vandring för livet

En vandring för livet
Kängorna är alltid redo!

"att bara vara"

Som jag skrev i mitt inlägg2/11, kommer jag att lyfta fram/skriva om det här med vår stress. Jag har många tankar i ämnet så det blir flera inlägg som kommer att stå under rubrik "att bara vara". Jag hoppas också få era synpunkter kring ämnet kära läsare, för som vanlig människa jag är, har jag kanske uppfattat saker och ting på fel sätt. Men jag känner ett stort behov att skriva om stress, som genomsyrar hela vårt samhälle och hoppas att så många som möjligt vågar, orkar och hinner kommentera.

Det känns som att jag behöver förklara min drivkraft i detta ämne. Jag skriver om stress, pga. att vi förlorat Nicklas. Efter en process med sjukvården har vi fått ett erkännande att systemfel begåtts i vården, att det tog för lång tid innan Nicklas fick sin diagnos. Som ni förstår så blev det omtumlande känslor för oss att veta att Nicklas hade kanske kunnats räddats. Nu får vi aldrig tillbaka vår Nicklas, men vi kämpar för att liknande ej upprepas. Det här med systemfel innebär flera olika saker, en av dessa är stress.