Nicklas och jag, sista vandringen ...Som ni förstår blev Nicklas sjuk, han fick ont i ett knä. Idrottskille som han var, tränade och tävlade i squash, tog det tid innan vi förstod hur allvarligt detta var. Han blev sjuk i skelettcancer som började i hans vänstra knä. En fruktansvärd tid följde. Att se sitt barn sakta brytas ner framför ens ögon är otroligt smärtsamt och kan inte beskrivas. Sorgen efter hans bortgång lika så. Nicklas dog 17 år gammal den 20 november 2009. Jag har på olika sätt sökt lindring, men först ett halvt år efter hans bortgång visste jag vad jag måste göra. Hela min familj gav mig fullt stöd för mitt beslut att göra denna vandring. Jag har gått från Nicklas grav i Växjö till Ramsättra på Öland där vi har vår stuga och där Nicklas dog.
Under min vandring har jag samlat in gåvor till Barncancerfonden. Insamlingen fortskrider tillsvidare. Denna uppgift känns meningsfullt för mig, jag känner att jag gör något för mänskligheten. Under min vandring har jag träffat många människor, nästan alla har berättat att de haft någon anhörig som gått bort i cancer.
När vuxna får cancer kan man oftast hitta orsaken, men när barn blir sjuka i cancer, så vet man forfarande inte varför de drabbas. Jag tror att om man lyckas lösa denna gåta så har forskningen kommit långt. Hjälp mig att stödja forskningen genom er gåva.
Jag kommer att fortsätta att skriva i min blogg tillsvidare. Jag har upptäckt den goda kraften av att skriva, sen hoppas jag att andra människor kan få nytta utav mina erfarenheter.
