Jag ska vandra för min Nicklas och för forskning och för alla trötta och slitna människor, som jag mött de sista åren. Vårt samhälle är sannerligen i förändring, men inte om detta nu....
Framför allt ska jag vandra för vår älskade son Nicklas. Han finns inte längre, ( han finns i mitt hjärta) han dog 17 år gammal. Det har redan gått 6 månader sedan han dog, men smärtan och saknaden efter honom är lika stark som den dagen han lämnade oss. Det ända jag ville göra då är att ta på mig mina kängor och gå, gå långt, ut i Europa och vidare. Men det gick inte, Nicklas skulle ju begravas. Dessutom fanns en del frågetecken att lösa vad beträffar vården av Nicklas innan han fick sin diagnos. En utdragen process som fortfarande inte är färdig.....
Som ni förstår blev Nicklas sjuk, han fick ont i ett knä. Idrottskille som han var, tränade och tävlade i squash, det tog tid innan vi förstod hur allvarligt detta var. Han blev sjuk i skelettcancer som började i hans vänstra knä. En fruktansvärd tid följde. Att se sitt barn sakta brytas ner framför ens ögon är otroligt smärtsamt och kan inte beskrivas. Sorgen efter hans bortgång lika så. Jag har på olika sätt sökt lindring och nu ett halft år efter hans bortgång vet jag vad jag måste göra. Hela min familj ger mig fullt stöd för mitt beslut att göra denna vandring.
Jag vill även stödja forskning och bekämpning av barncancer. Under min vandring ska jag samla in gåvor till Barncancerfonden. Jag ska gå från Nicklas grav i Växjö till Ramsätra på Öland där vi har vår stuga och där Nicklas dog.
En fråga Nicklas ställde som jag inte kunde svara på.
