Julen 2015

Den förlamande sorgen börja släppa sitt grepp om oss. För första gången sedan du lämnade oss älskade barn klarar vi av att fira Jul igen. Julsaker som varit nerpackade har packats upp.

Vår första gran sedan du lämnade oss.Din pappa och storebror fick äran att klä den.

Se så fin den blev.

Vi lagade vår Julmat precis så som vi alltid har gjort. Nedan som synes köttbullar på gång

Din mormor som åldrats mycket sedan du lämnade oss kom på besök, trots att resan hit var besvärligt för henne.


Väl här njöt hon, liksom vi av gemenskapen och den traditionella julfirandet. Vi saknade förstås din moster och dina kusiner men de hade valt att fira julen utomlands. I dag Juldagen kommer din faster och Roger och Eddy. Även Mikaela planerar att komma hit.

Vädret bjuder inte på ngn Julstämning. Men vi är nöjda ändå, för denna fridfulla Jul. Du hade varit stolt över oss Nicklas. Nedan en "ny bild" på dig som kära Sandra haft i sin gömma.

Saknar dig ständigt.

I DAG 6 ÅR SEDAN DU LÄMNADE OSS

Ett brev till Nicklas………

I dag är det 6 år sedan du lämnade oss.  Tänker på alla minnen du givit oss under dit alldeles för korta liv. Som barn var du som de flesta pojkarna. Lite busig och för det mesta glad. Du älskade tetas med din storebror även vid risk av bråk. Du var duktig simmare, faktiskt bäst i vår släkt och vid 12 års ålder började du tävlingssimma. Vid 14 års ålder bytte du simning mot squash, även detta gick bra och som bäst blev du 5:a i junior SM. Ett av dina stora intressen var musik, du kunde spela piano, gitarr men trummor blev din favorit. Med några vänner startade du ett rockband. Du älskade naturen och var verksam inom friluftsfrämjande. Ja du han med en hel del under ditt korta liv. Din faster sa en gång, att du alltid hade bråttom att hinna med så mycket som möjligt, som om att du visste att dit liv skulle bli kort.

Så många ljusa minnen att tänka på. Men det är förts nu efter så många år efter din död som jag klarar av det. Tänk att så fina minnen kan smärta så………

Sen, när du drabbades av sjukdomen enbart 16 år gammal, blev du snabbt vuxen. Vi vet inte varifrån du fått din styrka och uthållighet under din sjukdomstid.  Men du var så stark och tidigt bestämde du att vi som var kring dig inte skulle vara ledsna. Och det trots att vi redan tidigt visste att vi skulle förlora dig och att du själv var medveten om att du skulle lämna oss. Jag tror att det var svårare för dig att se dina kära omkring dig ledsna än själva vetskapen att du skulle dö. Trots alla negativa besked levde vi alla på hoppet in i det sista, att ett mirakel skulle ske…………

Du ville verkligen leva livet!!! och när du hade svåra smärtor valde du bort morfin, eller tog minsta möjliga dos för du ville inte sova bort din sista tid………

En gång sa du att vi som får leva ska verkligen leva! Det kändes som en omöjlighet åren efter din död. Men nu ser jag livet på ett annat vis. Även fast det är smärtsamt att tänka på att jag behövde förlora dig först för att kunna se annorlunda på livet. Men så är det, hela livet har jag haft rädslor och oro för både stort och smått. Men mest som många föräldrar att något ska hända barnen. Och vad hjälpte det??? Jag önskar att jag hade haft förmågan att fokusera mera på kärlek än rädslor. Jag skickar ett budskap och hoppas att ni som läser detta funderar lite hur ni själva har det. För jag har förstått att många bär omkring på onödiga rädslor. Detta efter att ha läst alla mail i mängder jag fått från okända via adressen på min blogg.

Vi kommer aldrig att sluta älska dig, aldrig att sluta sakna dig, vi längtar så efter att få krama dig………….

Din mamma, pappa och storebror

Nera Runesson

PS: Skickade detta brev även till SmålandsPosten, de har publicerad brevet med vissa ändringar. Skickade brevet till SP för att föra ut mitt budskap.

Oktober 2015

Sitter i vårt nya kök, i vår nya lägenhet i Växjö, nystart i Växjö kan man säga. Mycket har hänt sedan sist jag skrev! Nedan bild, utsikt från lägenheten.

I början av juni blev det ny operation som planerad. Och det bästa av det var att jag då bodde i Uppsala hos Filip och Mikaela! (Operationen gick bra, nu har jag enbart en kvar planerad till i början av nästa år.) När jag fick klartecken från kirurgen att jag fick lämna Uppsala åkte jag till min åldrade mor i Huskvarna.

Lyckades övertala mor att komma till Öland och stanna ett par veckor!

Så denna sommar har jag fått njuta i vår stuga på Öland. Jag har bl.a. firat min 60 årsdag (igen! nu med vännerna på Öland) Eftersom goda vännen Lotta också fyllt 60 hade vi gemensam fest i början av juli (den varmaste dagen denna sommarJ)

Ingen sommar utan att Filip och Mikaela kommer på besök på Öland! Vi fyra gjorde många utflykterJ

Vi fick även fint besök av Tussi (farmors katt som en granne övertagit).

Sommaren i stort har varit behagligt lugn med lagom med aktiviteter. En höjdpunkt var invigning av Tompes pol! Först blev det champagne frukost på Tompes altan och sedan bad så klart.

Vi har varit på uteteater i Kalmar och konsert med Tomas Ledin i slottsruinen i Borgholm! Kära vänner har varit på besök och vi har besökt vänner, här är vi på väg till Mary och Jörgen i deras fina Ölandsgård.

Den 1 september kom container med våra möbler från Kina till Växjö! Så nu är vi Växjöbor igen. Den 7/9 började jag arbeta i Optikbutik centralt i Växjö. Känns bra att arbeta igen! Ja allt hade varit perfekt om du hade varit med oss Nicklas. Saknar dig så otroligt mycket. Att vistas i Växjö, hamna på platser där vi varit tillsammans känns omskakande, trodde inte det skulle kännas så mycket efter all den tid som gått! Men det gör det, det gör så ont…………och jag måste leva med detta……..    

Snart dags att flytta tillbaka till Sverige

Redan maj månad och om 9 dagar flyger jag tillbaka till Sverige. Min fantastiska tid i Kina och Shanghai är snart över.

Som jag skrivit tidigare så har tiden i Kina hjälpt mig i min sorg. Att få uppleva något så totalt annorlunda mot det som man är van vid, att få starta om, ja jag känner mig privilegierad. Under april månad fick vi besök av din storebror Filip och hans Mikaela. (Filips 4-e besök i Kina). Så underbart att få ro om dem! Vi passade på att göra en liten resa till södra Kina tillsammans. Faktiskt en födelsedags resa så som vi alltid gjort i vår familj när ngn fyllde jämt. (min tur att fylla jämt) Södra Kinas kust är som Franska rivieran. Vi gjorde en cykeltur längs stranden.

 Och doppade fötterna i Stilla Havet, vi hade gärna badat men vi hade inte tagit med oss badkläder.

Dessutom hade vi ett gediget program att följa. Först en tur till en liten charmig Ö.

Solen stekte, över 30 grader, vi fick handla in stora hattar. Annars risk för solsting.

Nästa dag åkte vi från kusten upp till bergen. Besökte gamla byar där minoritets folket Hakka bor. Deras hus är mycket speciella, helt runda och gjorda av lera.

Det är stora hus, för många familjer. Och i de flesta bor folk fortfarande. I ett av de mindre husen var det värdshus. Där bodde vi en natt. Vi saknade och tänkte på dig Nicklas, du skulle varit med oss på denna spännande resa. Och på alla våra resor.......

Väl tillbaka i Shanghai var Mikaela tvungen att åka hem till sina studier. Men Filip fick vi behålla en vecka till.

Varje dag var Filip och jag ute på äventyr. Filip hade själv letat upp spännande utflyktsmål i Shanghai som var nya för mig. Men till slut var även Filip tvungen att resa hem. Och snart är det min tur också.  Mest kommer jag att sakna gänget här.
Ronnie är kvar till sista juni och arbetar. Jag hade gärna varit kvar till sista juni så att vi tillsammans lämnade Shanghai. Men omständigheter kring min sjukdom kräver att jag åker tidigare.

Och allt har sitt slut och jag är nöjd. Och nu vill jag hem till Sverige, jag vill bo nära mina kära, jag vill jobba, jag vill ha nära till din grav......

I dag din födelsedag, 23 år............

Befinner mig i Sverige just nu. Köpte en ny lykta, försökte göra fint vid din grav................

Kommer aldrig att vänja mig, att behöva köpa en gravlykta i stället för...........

Saknar dig så mycket mitt älskade barn. 

Karldagen

Grattis alla Karlar på namnsdagen! Jag tänder ljus för alla Karlar som inte är längre med oss, min son, min far, min svärfar.