I dag skulle du fyllt 20-år .............

Så svårt det är att leva utan dig Nicklas. Tänker på dig varje dag och saknar dig otroligt mycket. I dag skulle vi firat dig..................

Många tänker på dig i dag, det vet jag. Vi i familjen vill göra denna dag så positiv det går och i framtiden, kanske, blir det en glad familjedag?

På morgonen var vi vid din grav och tände ljus och marschaller. Det var forfarande mörkt men gryningen var på väg.Sen tände vi en thailädsk lykta. (Med eftertanke tror jag att du hade föredragit en stor raket!)
Den flög i väg mot en molnfri himmel.

Innan vi åkte hem stannade vi till på Hovs Bageri och köpte en limpa till frukost. ( Känns alltid bra med besök på ett bageri när ens själ fryser.)

Vi hann precis hem till soluppgången. kl:8.12.

Efter en god frukost var det dags att skrapa trisslotter. Du älskade trisslotter, oj vad de satte fart på din fantasi. Det var så roligt att lyssna på dig när du fantiserade om allt du skulle göra när du vann storvinsten.................................. Dagens skrap gav ingen storvinst.

På eftermiddagen tittade vi på gamla bilder från 2002. Det är första gången efter din död som jag tittar på bilder på dig utan att börja storgråta, även fast gråten var nära.

Vi har alltid tyckt om att resa i vår familj. 2002 gjorde vi resan till Egypten. Nicklas du älskade att simma och bada. Redan som tioåring var du bäst på att simma i vår familj. Här är du precis på väg upp ur Röda havet efter en snorkel tur.

Nicklas du var den ende som vågade rida kamel. Höjdpunkten på resan! Här med din pappa och storebror.
Nedan en bild på oss fyra, vi stor inuti en av pyramidernaAlla våra resor gjorde vi för att du och din storebror skulle få uppleva mycket, och på så viss även minnas oss, era föräldrar när vi inte längre finns. Nu blev det inte så Nicklas. Så fel kan det bli.

Insamlingen till Barncancerfonden!

Insamlingen till Nicklas minne har nått målet!!!!!!!!! Insamlingen är öppen till den 23 maj 2012, så än finns det chans att bidra.

http://www.barncancerfonden.se/6999

20 november

Årets svåraste dag för vår familj. 2 år sedan Nicklas dog. En overklig kännsla. Och tiden går bara vidare, vi fortsätter att leva, lite åt gången.................

http://youtu.be/fTJrVVDVfqA

Ett år 11 månader............

Förstår inte att det redan gått så lång tid sen du lämnade oss älskade barn, förstår inte varför jag blir stressad av vetskapen att det snart är två år sedan. Känslorna är starka och jag kan inte göra något åt detta, det är min verklighet.

Missan, Nicklas katt har blivit påkörd av en bil, hon har lämnat jordelivet. Vi blev jätteledsna, för Missan har gett oss så mycket tröst. Hon har tröstat Nicklas under hans sjukdomstid, hon har tröstat oss, efter Nicklas. När vi kramat henne så som Nicklas brukade göra kändes det som en närhet till Nicklas. Nu är hon borta här, men kanske är hon hos Nicklas.

Jag har nu bestämt mig att tillsvidare göra uppehåll med skrivandet på bloggen. Ett beslut som känns rätt just nu. Men jag kommer att skriva färdigt det jag påbörjat om Nicklas sista år.

Skördemånad!

Tänker på Nicklas sista höst och de fina pumpor som Nicklas pappa hade odlat. Nicklas lycksom sin far tyckte om att odla. Men i år hade vi inga pumpor, för de hade jag plockat av och sålt på loppiset i augusti till förmån för Barncancerfonden. Insamlingen där fortskrider! http://www.barncancerfonden.se/6999

Ovan årets skörd av våra valnötter, 391 st!!!! Det skulle du gillat Nicklas! OJ VAD VI SAKNAR DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Livsspiralen

Jag fortsätter skriva där jag slutade i förra inlägg.

Nästa dag berättade jag om min dröm. Jag sa också att jag kände att jag behövde tända ljus för Nicklas. Efter frukost åkte vi och våra vänner till en liten fiskeby. I en butik där, sålde en kvinna handgjorda smycken. Direkt såg jag ett smycke i form av ett löv som jag ville ha (inte för att jag är mycket för smycken), jag tänkte på alla fina löv som Nicklas och jag samlade hans sista höst. När jag tittade lite närmare på lövet såg jag en krumelur inristad. Jag frågade kvinnan vad det var, hon sa att det var ett Keltiskt tecken, en livsspiral. Hon hämtade en gammal bok med keltiska tecken, på en av sidorna i boken fanns flera liknande tecken för livsspiral. Märkligt på ngt. sätt kändes det som att smycket hörde i hopp med min dröm och Nicklas budskap i drömmen.

Resten av tiden på Irland såg jag tecknet för livsspiral överalt, jag tyckte det var konstigt att jag ej upptäckt detta innan jag haft min dröm. Men varje gång jag såg tecknet fick jag en skön hoppfull känsla i hela kroppen. På nätet finns mycket att läsa om livsspiral och spiralens väg.......

Vi hittade en stor kyrka i lilla fiskebyn. Där tände vi ljus för vår Nicklas. Älskade Nicklas...........

Jag är inte religiös, men det känns bra att tända ljus för Nickas i en kyrka, han hade en tro.......