I dag skulle du fyllt 27 år

Saknar dig så, tänker på dig.

Det har hänt så mycket det sista året, men jag orkar inte skriva om det i dag. Får bli en annan gång

Nio år sedan .......

Pappa och jag var hos dig i kväll. Vi tände ljus från oss alla och nya vackra rosor ligger på din grav.

Vi skickade en kina lykta till himmelen. Den flög iväg med väldig fart så jag han inte få fram mobilen i god tid, det blev bara en ljus punkt som syntes. Men den syntes länge....

Det är fint på din grav. Vi har planterat nya blommor. Julros och murgröna. Står här vid din grav och tänker på dig, drömde om dig i natt. Som oftast när jag drömmer om dig så är du 10 år, vet inte varför jag drömmer om dig som 10 åring. Men som vanligt är jag lycklig att få träffa dig i drömmen. Älskar dig.

I dag är det Nicklas dag

I dag skulle vi firat din 25 års dag!!!

På morgonen tände vi nya ljus.........................

Tänker på något roligt minne, men blir ledsen, det gör fortfarande ont, saknar dig så...............

På kvällen är vi åter vid din grav, det börjar bli en tradition att vi släpper upp en kinesisk lykta till himmelen. Det är vindstilla och lyktan svävar så vackert högre och högre upp. Vi står tysta vid din grav och tittar länge efter lyktan.

Det är så tyst.........................
Sen åker vi hem och jag steker potatisplättar. En av dina favoriträtter. Första gången jag steker potatisplättar sedan du lämnade oss........

7 år sedan du lämnade oss

7 år är lång tid, samtidigt inte, en märklig känsla, det här med tiden. Funderar vidare, det är även länge sedan jag skrev i bloggen. Att skriva i bloggen känns inte lika viktigt längre. Föresten så har det inte varit viktigt, mera ett behov för mig, för att kunna ta mig vidare.

Saknar dig, kommer alltid att sakna dig. Vet egentligen inte vad jag ska skriva? Kanske skriva lite om vad som hänt sedan sist? Och det har ju hänt en hel del när jag tänker efter! Både roligt och tråkigt så som det brukar vara i livet. Ja när man minst anar det så händer ngt som får en ur balans. Men ingenting är värre än att ha förlorat dig. Så slut på gnället jag skriver om annat. Jag har bytt jobb, är nu tillbaka på samma arbetsplats där jag arbetade innan flytt till Kina. Känns mycket bra, men jag trivdes även att arbeta i butik.

Sommaren har varit behaglig, många cykelturer. Trevligt samvaro med familj, släkt och vänner. Min mamma var på besök. Hon saknar dig så mycket. Hennes korttidsminne är inte den bästa, men hon minns många av dina upptåg. Nedan firade vi hennes 85-års dag. 

Vidare har vi haft rensning på vår vind. Bland annat hittade jag vår gamla slitna porslin, m.m., som vi sålde på blocket och förtjänsten skickades till Barncancerfonden.

I Oktober gifte sig din kära kusin Michell med sin Malin. Ett sagolikt bröllop!

Vintern har kommit tidigt med mycket snö. Bild nedan från förra veckan när jag var i Uppsala hos din storebror och Mikaela.

Men sedan försvann all snö och det är barmark vid din grav i dag. Stor här med din storebror och pappa. Mitt hjärta har ett hål. Jag är tacksam för all stöd från familj och vänner, utan er skulle mitt hjärta brista.

I dag din födelsedag.........

Älskade barn i dag skulle vi firat din 24 års dag!!! Jag tänker på dig som alltid och saknar dig.....

Undrar vad du skulle ha pysslat med i dag? Kanske du skulle spelat i ett band, så som du gjorde innan du blev sjuk? Undrar vad du skulle ha utbildad dig till? När du började i gymnasiet fick ni vara med vid en förhandling i domstolen. När du kom hem var du mycket imponerad, Kanske skulle du arbetat med detta?

Pappa och jag tände ljus vid din grav från oss alla, så som vi brukar. Sedan skickade vi upp till himlen en kinesisk  lykta.

Julen 2015

Den förlamande sorgen börja släppa sitt grepp om oss. För första gången sedan du lämnade oss älskade barn klarar vi av att fira Jul igen. Julsaker som varit nerpackade har packats upp.

Vår första gran sedan du lämnade oss.Din pappa och storebror fick äran att klä den.

Se så fin den blev.

Vi lagade vår Julmat precis så som vi alltid har gjort. Nedan som synes köttbullar på gång

Din mormor som åldrats mycket sedan du lämnade oss kom på besök, trots att resan hit var besvärligt för henne.


Väl här njöt hon, liksom vi av gemenskapen och den traditionella julfirandet. Vi saknade förstås din moster och dina kusiner men de hade valt att fira julen utomlands. I dag Juldagen kommer din faster och Roger och Eddy. Även Mikaela planerar att komma hit.

Vädret bjuder inte på ngn Julstämning. Men vi är nöjda ändå, för denna fridfulla Jul. Du hade varit stolt över oss Nicklas. Nedan en "ny bild" på dig som kära Sandra haft i sin gömma.

Saknar dig ständigt.

I DAG 6 ÅR SEDAN DU LÄMNADE OSS

Ett brev till Nicklas………

I dag är det 6 år sedan du lämnade oss.  Tänker på alla minnen du givit oss under dit alldeles för korta liv. Som barn var du som de flesta pojkarna. Lite busig och för det mesta glad. Du älskade tetas med din storebror även vid risk av bråk. Du var duktig simmare, faktiskt bäst i vår släkt och vid 12 års ålder började du tävlingssimma. Vid 14 års ålder bytte du simning mot squash, även detta gick bra och som bäst blev du 5:a i junior SM. Ett av dina stora intressen var musik, du kunde spela piano, gitarr men trummor blev din favorit. Med några vänner startade du ett rockband. Du älskade naturen och var verksam inom friluftsfrämjande. Ja du han med en hel del under ditt korta liv. Din faster sa en gång, att du alltid hade bråttom att hinna med så mycket som möjligt, som om att du visste att dit liv skulle bli kort.

Så många ljusa minnen att tänka på. Men det är förts nu efter så många år efter din död som jag klarar av det. Tänk att så fina minnen kan smärta så………

Sen, när du drabbades av sjukdomen enbart 16 år gammal, blev du snabbt vuxen. Vi vet inte varifrån du fått din styrka och uthållighet under din sjukdomstid.  Men du var så stark och tidigt bestämde du att vi som var kring dig inte skulle vara ledsna. Och det trots att vi redan tidigt visste att vi skulle förlora dig och att du själv var medveten om att du skulle lämna oss. Jag tror att det var svårare för dig att se dina kära omkring dig ledsna än själva vetskapen att du skulle dö. Trots alla negativa besked levde vi alla på hoppet in i det sista, att ett mirakel skulle ske…………

Du ville verkligen leva livet!!! och när du hade svåra smärtor valde du bort morfin, eller tog minsta möjliga dos för du ville inte sova bort din sista tid………

En gång sa du att vi som får leva ska verkligen leva! Det kändes som en omöjlighet åren efter din död. Men nu ser jag livet på ett annat vis. Även fast det är smärtsamt att tänka på att jag behövde förlora dig först för att kunna se annorlunda på livet. Men så är det, hela livet har jag haft rädslor och oro för både stort och smått. Men mest som många föräldrar att något ska hända barnen. Och vad hjälpte det??? Jag önskar att jag hade haft förmågan att fokusera mera på kärlek än rädslor. Jag skickar ett budskap och hoppas att ni som läser detta funderar lite hur ni själva har det. För jag har förstått att många bär omkring på onödiga rädslor. Detta efter att ha läst alla mail i mängder jag fått från okända via adressen på min blogg.

Vi kommer aldrig att sluta älska dig, aldrig att sluta sakna dig, vi längtar så efter att få krama dig………….

Din mamma, pappa och storebror

Nera Runesson

PS: Skickade detta brev även till SmålandsPosten, de har publicerad brevet med vissa ändringar. Skickade brevet till SP för att föra ut mitt budskap.