2010 snart slut.............

Nu när det första året utan Nicklas snart är slut, vill jag tacka alla människor som på olika sätt, stöttat mig och min familj under året. Jag hade aldrig klarat detta utan er! Jag är tacksam att så många orkade besöka oss, vara med oss, även när vi var förtvivlade. Tack alla ni som hört av er på olika sätt, via kommentarer på bloggen, brev mm.

Och tack alla ni som hittills så frikostigt givit gåvor till Barncancerfonden via min insamling till Nicklas minne. Insamlingen fortsätter till maj månad 2011.

I år har vi inte orkat skicka några Jul/Nyårs kort till någon, hoppas ni överser med detta. Givetvis önskar vi till alla en god fortsättning och ett Gott Nytt År!

Julen är över........

Julafton snöstorm på Öland, vi blev insnöade på riktigt i två dagar. Det skulle du gillat Nicklas.

Som tur var räckte maten.

Till slut kom räddningen! Och farmor och Tussi kunde skjutsas hem.

Förnuftet förstår att du är borta, men hjärtat förstår ingenting. Du fattas oss.....................

15: "att bara vara"

Kära läsare i måndags hörde jag på nyheterna att svenska hushåll har aldrig haft så bra ekonomi som nu! Det låter ju bra, men ger det lycka till alla? Sjuksköterskorna som intervjuades på nyheterna i går såg allt annat än lyckliga ut. Stressen syntes i deras ögon. De kan inte längre svara för säker vård! Jag önskar de kunde protestera mera. Jag har på nära håll sett stressen i vården under Nicklas sjukdomstid. Det kanske är dags att ge mera resurser till vården? Något att fundera på?
Nu vill jag önska alla en fridfull jul, jag hoppas att den blir så fridfull att så många som möjligt får tid att ägna sig åt eftertanke och vad som är viktigt. Tankar som hjälper dig framåt och det du kan påverka. Var säker på att du kan påverka mer än du tror.

Slutligen Citatet av Massimo d´Azeglio: "Den som ingenting gör är den ende som kan vara säker på att inte begå fel och att inte ibland bli utsatt för skvaller eller löje."

14: "att bara vara"

När började vi stressa egentligen? Och varför stressar vi? Är det att vi inte känner att vi duger som vi är, utan ständigt behöver utvecklas, lära oss mera, överblicka mera? Om kraven känns för höga på våra arbetsplatser varför protesterar vi inte? Att säga nej, lär ju minska stressen!

men Kritiken har tystnat! Läser jag häromdagen i Smp.: Flera undersökningar har gjorts av Göteborgs universitet som visar att människor inte vågar föra fram kritik på sina arbetsplatser.

Har vi tappat civilkuraget i vårt demokratiska välfärdsland? Vi kanske har blivit mera egocentriska? Det vi har det har vi, det kanske är bäst att vara tyst i en tid med nedskärningar och risker för sämre löneutveckling? Eller så är vi alla bara så trötta att vi inte orkar bry oss längre?



Och som Karin skrev i sin kommentar så var ju tanken att vi alla i vårt samhälle skulle få det bättre, få mera tid över.

Nu vet jag att det finns arbetsplatser, där arbetstagarna kan göra sina uppgifter utan att köra slut på sina resurser. "Friska" arbetsplatser med kreativa människor som är fria att uttala alla sina åsikter och dessutom har krafter kvar efter arbetstidens slut. Alla arbetsplatser borde vara sådana!
Hur är det på din arbetsplats?

13: "att bara vara"

Det är tidig morgon, gryningen är här. Många har redan get sig iväg till sina arbeten, mer eller mindre stressade. Det är mycket nu innan julen, allt ska avslutas, märkligt, precis som att det inte finns dagar efter helgerna.

Undrar om personal som arbetar med tågtrafiken är stressade? I dagens Smålandsposten står att läsa att Catarina Elmsäter-Svärd som är infrastrukturminister är bekymrad över alla tågförseningar. Hon ser inga snabba lösningar på detta. 10 år kommer det att ta innan tågkaoset är löst!?! Enligt henne så måste alla parter samarbeta. Det är tydligen inte det lättaste, i bara Kronobergs län är det 20 bolag inblandade i tågresandet(enligt artikeln), då är det enkelt att skylla på varandra när något inte fungerar. Jag tror att stressade människor inte orkar ta ansvar, vara kreativa, göra ett bra jobb. I stället försöker man komma ifrån problemet och säger att "vi har gjort det vi ska inom våra ramar, det här är inte mitt bord".

Jag tror att vi alla måste stanna upp en liten stund förr att kunna se det viktiga.

Att se helheten.

Lucia

I dag Lucia, jag klarade inte att lyssna på Luciafirande på Tv i morse, inte heller medverka i Luciafirandet på jobbet, utan bad att få komma till jobbet lite senare

Nu skriver jag inte detta kära läsare för att ni ska tycka synd om mig, för det är det sista jag behöver, utan det är som det är. Julen och alla traditioner med den har skattats högt av vår familj, men den som älskade julen mest var vår Nicklas. Från första december och framåt studsade han runt av ren glädje inför alla våra traditioner ända sen han var liten. Trots detta eller kanske just därför så känns det svårt inför julen och alla traditioner. Jag vet också att jag delar den känslan med många andra som förlorat någon de älskar.

På min vandring i dag till jobbet upplevde jag denna vackra soluppgång som jag här vill dela med mig.

12: "att bara vara"

Är det sant att att regeringen tagit bort posten som folkhälsoministern?! Inför valet uttalade sig dåvarande folkhälsoministern Maria Larsson att i hennes vision ingick också att som minister motverka stress.

Vi kanske klarar oss ändå om vi bara lär oss att skippa alla "måsten", och gör det vi verkligen vill! Det känns så enkelt att tänka tanken, att bara göra det vi verkligen vill.

Men hur ofta om dagen tänker man tanken "jag måste göra......."? Egentligen finns det få "måsten", i stället finns fantastiskt många val. Å andra sidan kan även val vara stressande.

Citat av Hugo Grotius: "Frihet är den makt vi har över oss själva."