14: "att bara vara"

När började vi stressa egentligen? Och varför stressar vi? Är det att vi inte känner att vi duger som vi är, utan ständigt behöver utvecklas, lära oss mera, överblicka mera? Om kraven känns för höga på våra arbetsplatser varför protesterar vi inte? Att säga nej, lär ju minska stressen!

men Kritiken har tystnat! Läser jag häromdagen i Smp.: Flera undersökningar har gjorts av Göteborgs universitet som visar att människor inte vågar föra fram kritik på sina arbetsplatser.

Har vi tappat civilkuraget i vårt demokratiska välfärdsland? Vi kanske har blivit mera egocentriska? Det vi har det har vi, det kanske är bäst att vara tyst i en tid med nedskärningar och risker för sämre löneutveckling? Eller så är vi alla bara så trötta att vi inte orkar bry oss längre?



Och som Karin skrev i sin kommentar så var ju tanken att vi alla i vårt samhälle skulle få det bättre, få mera tid över.

Nu vet jag att det finns arbetsplatser, där arbetstagarna kan göra sina uppgifter utan att köra slut på sina resurser. "Friska" arbetsplatser med kreativa människor som är fria att uttala alla sina åsikter och dessutom har krafter kvar efter arbetstidens slut. Alla arbetsplatser borde vara sådana!
Hur är det på din arbetsplats?