Till alla mammor........

Det jag kommer att beskriva här känns tungt att bära, men är ett faktum för mig.

Om ni visste hur mycket jag har ansträngt mig att göra det bästa för mina barn. Rätt mat, tillräckligt med sömn, tillräckligt med motion, lagom fördelning av innesittandet vid datorn och vistelse ute. Allt skjutsande till olika aktiviteter. Rättvis fördelning mellan skolarbete och kompisar. Och framförallt att barnen hade roligt. Men även sätta gränser på vad de fick göra och inte. Givetvis allt detta i samförstånd med barnens pappa.
Somrarna på Öland krävde noggrann planering, så att barnen fick träffa så många kompisar och sina kusiner så att de var nöjda.
Ständigt sökte jag kunskap om ”rätt” nyttig mat utan konserverings ämnen. Detta redan innan man började uppmärksamma alla E-n i media. Visst köpte jag barnmat på burk ibland, när barnen var små. Men många gånger gjorde jag barnmat/puréer av färskvaror som kött och grönsaker. Då lagade jag i större mängd som jag sedan frös in, allt för att slippa konserveringsämnen. Nicklas älskade lasange!

Barnen fick inte dricka vattnet från brunnen på vårt sommarställe förrän det var kontrollerat. Det visade sig att det fanns förhöjda värden av vissa ämnen i vattnet som eventuellt kunde vara skadligt för små barn. Jag såg till att vi blev kopplade till det vanliga vatten-nätet med godkänt vatten.

Jag tyckte det var viktigt att barnen fick sina vacciner. Då vi reste en del utomlands såg jag till att de fick vaccin som skulle räcka i många år. Barnen fick även vaccin mot ”fästingar”, ja jag ville inte ta några risker. En hemsk tanke jag får ibland är, tänk om det är all denna vaccinering som har orsakat det onda……

Ja, jag känner att jag gjort allt jag kunnat för mina barn, ändå fick min Nicklas cancer! Det känns som ett hån för mig. Nu sett i backspegeln tänker jag på alla gånger jag oroat mig i onödan när det gäller barnen. Vad hjälpte det, när man ändå inte kunde påverka något när Nicklas blev sjuk.

En bild från 2002: Nicklas fyller 10 år, vem kunde anat.............................

Att göra goda gärningar

I dag på min promenad runt Växjösjön såg jag den här vackra Björken. Bladen lyste som guld i solen. Nicklas skulle ha njutit av att se det här trädet. Vidare på min promenad började jag fundera på om jag gjort några goda gärningar i dag?

Något som glädjer mig är att jag sett i olika media att det uppmärksammats, hur viktigt det är att göra goda gärningar och att den som gör handlingen i sin tur mår bra av detta. Jag kan bara instämma! För mig är det viktigt att göra goda gärningar, helst dagligen stora och små.

Att hjälpa andra människor även de man inte känner känns otroligt bra i själen. Det är bara att följa hjärtat, att göra det på sitt eget sätt. Hela min vandring var en god gärning. En effekt av min vandring är att jag även fått kontakt med andra människor i liknande situation som min. Till de som behöver, delar jag med mig av mina erfarenheter, men jag får också mycket tillbaka. Man kan säga att vi hjälper varandra. Och som jag skrivit till flera av mina mailvänner så svarar jag alltid, men kanske inte genast, beroende på hur många mail jag fått. Men även beroende på min dagsform, ibland är det dåligt med ork.
I senaste numret av tidningen Kattis&Co nr.10 finns att läsa om min vandring och det goda jag försöker åstadkomma. Även detta har givit mig nya mailvänner. Jag hoppas att artikeln även bidrar till gåvor för insamlingen till min Nicklas minne, på Barncancerfonden, för fortsatt forskning och bekämpning av cancer. Loppiset i Ramsättra har fört insamlingen framåt. Nu funderar jag på nästa steg. Jag hoppas kunna hitta på något. Om någon har en god ide hör gärna av er. Till dess ska jag ta ett varv med bössan.

Jag är tacksam för denna fridfulla helg

Helgen som varit har jag tillbringat på Öland. Goda vänner från Island var på besök i Sverige. Min kära vän Ann ordnade (trots sitt späckade program) så att vi alla kunde träffas på Öland. Som vanligt när vi träffas känns det som att tiden har stått stilla, men samtidigt vet vi/känner vi det svåra som hänt.

Öland visade sig från bästa sidan, med soliga ljumma dagar. På vår skogspromenad hittade vi svamp.
Sen rensades svampen
För att sedan äta den med annat gott som Ann lagade till middagen
Vi pratade om allt som hänt i våra liv. Vi pratade också om dig Nicklas, Ann berättade om sista gången när ni träffades. Det var strax innan du blev sjuk, vi satt en kväll hemma hos Ann och diskuterade om månlandningen, och du Nicklas sa att du var övertygad att det inte hade hänt, att det hela var fejkat (du retades så med oss). Tack Ann för detta glada minne. Den här oskyldiga minen kunde du ha när du retades Nicklas.

Kransen är på plats....

Som vanlig det första vi gör när vi är tillbaka i Växjö är att besöka din plats Nicklas. Ibland när jag står här så kan jag inte, vill jag inte förstå att du verkligen ligger där.

Den här dagen (3/10) försöker jag ha en dialog med dig mitt älskade barn, en dialog i tanke och hjärta. Jag berättar för dig om loppiset, du skulle gillat detta. Vet du att flera människor i byn har sagt till mig att de var tacksamma att de fick chansen att medverka i vårt loppis, att få vara delaktiga i denna insamling för forskningen, samhället, livet, för att hedra dig.....

Reportage från Ramsättra Byaloppis!

Nu är det efteråt. Det är nu tredje dagen sedan vårt loppis. Loppiset har fyllt mitt hjärta med kärlek till bräden. Tänk att människor ställer upp så osjälviskt för en god sak, och bidrar med sådan entusiasm, men även med sin tid. Alla vet ju hur dyrbar vår tid är! Men kära vänner/bybor här ställde ni upp utan att tveka. Med er handling hedrade ni min Nicklas, vår hela familj, men även er själva genom att medverka i detta projekt. Och kära vänner det har gått över förväntan. Loppiset inbringade hela 8712:- helt fantastiskt!!!!! Och Pias (Pia kallas numera för tomtemor) Tomtestuga inbringade 667:- !!!!!!!!
Totalt 9379:- härliga slantar för barncancerforskning!!!! Hjärtligt tack till alla!!!!

Stort tack till vädergudarna som var med oss!
Uppstart!
Här får vi vetekransarna av Rosita på konditoriet.
ICA chefen Mattias sponsrade med kaffe, mjölk, socker, saft, muggar….
Så här såg vår kaffeservering ut. Det var självservering och det fungerade jättebra!
Sen blev det lite molnigt och även lite kyligt, men vad gjorde det, affärerna gick strålande!


Nu följer liten bildkavalkad:
På bygatan utanför Tomtestugan satt ”Ulla-Bella”!

I Tomtestugan serverades äppelkaka, gammaldags glögg med sting och rårörd jordgubbsaft till barnen. Allt detta hemmagjort av Pia (tomtemor).

Hjärtligt välkomna till loppis i Ramsättra!!!!!!!!

Då är det dag före dag före loppisdag! På lördag 2/10 går det av stapeln. Vi har öppet mellan kl.10.00-16.00.
För er som inte känner till detta så är det Skördefest på Öland 30 september-3 oktober. Hela ön sjuder av aktiviteter av många olika slag. Allt från konstutställningar, pumpatävlingar, försäljning av inhemska produkter, men även importerade m.m..... Och i allt detta våran lilla loppis i Ramsätra.
Jag måste påengtera hur roligt det är att så många är engagerade. Och bara för någon vecka sedan fick en god vän ytterligare en ide. Så förutom loppis kommer det att finnas även en ”tomtestuga” i Ramsättra under hela skördefesten. En utställning med tomtar, och den som vill får smaka glögg! Ja det är inget fel på kreativiteten i byn! Och om meteorologerna har rätt den här gången, så ser det ut som att vi får bra väder.

Vi ska som planerat ha ett ”kaffebord” på loppiset. Där kommer vi att servera kaffe (så klart), saft samt kaffebröd. Matias som är chefen på ICA i köpingsvik sponsrar med kaffe, saft, muggar m.m. Kaffebrödet kommer från bageriet i Köpingsvik. Stort tack till Rosita och Matias som sponsrar oss med detta.Förutom kaffebröd från konditoriet, så har några bybor bakat, så gott folk här finns mycket fika! Välkomna!
Vi kommer att ta lite betalt för fikat, och hela förtjänsten går till Barncancerfonden. Nu hoppas vi förstås att många människor besöker vår loppis och tomte stugan, vi hoppas också kunna sälja våra prylar. Jag hoppas att det blir en rejäl slant till Nicklas insamling till Barncancerfonden,för mera forskning mot cancer.
Älskade Nicklas du är med mig i allt jag gör. Jag har plockat blommor och vackra blad, precis så som vi gjorde tillsammans förra året samma tid. Din sista tid lärde du dig uppskatta naturen. Varje dag du orkade var vi ute på promenad. I början gick du med kryckor, sedan körde jag dig i rullstol. Då kunde du säga, stopp mamma, titta vilket vackert blad, plocka det. Ja jag har plockat många blad, blommor, björnbärskvsitar och gjort en höstkrans till dig mitt älskade barn, en krans fylld av kärlek, som jag ska lägga på din grav.

"Visommist"

Helgen som varit var fylld med starka känslor. Din pappa och jag har varit i Skåne Nicklas. En plats som vi helst skulle vilja slippa besöka, men som nu är så viktigt då du inte längre finns hos oss. Det var dags för vår tredje träff i gruppen med föräldrar som mist sina barn i cancer. Liksom vid tidigare tillfällen var det oerhört givande att prata med andra i samma situation.

I vår grupp finns mycket sorg, längtan och saknad. Självklart är sorgen efter er våra älskade barn så stor, men vi sörjer även att vi inte längre är de människor vi en gång varit, den familj vi en gång varit……… På bild nedan, Nicklas, storebror Filip och jag. Nicklas pappa tog kortet.Våra ledare försökte lära oss, att finna oss i olika känslor, att känna med hela kroppen, och att inte fly från känslor. Vi fick också fördjupa oss i vårt inre för att finna en rofylld plats med förhoppning att få möta sitt barn i sitt inre. Jag lyckades till slut att se dig mitt älskade barn, jag blev både lycklig att kunna se dig så klart, men samtidigt så otroligt ledsen. Känslan blev så stark.

När vår träff var slut, var det dags att åka hem. Det blev en tyst färd hem, vi båda var helt slut.