Bemötande/sorg så som jag har uppfattat det...

I ett tidigare innlägg, skrev jag att jag skulle återkomma angående hur jag ser på detta med bemötande i sorg. Här kommer en del tankar...................
Men först några bilder där vi är lyckligt ovetande:
På bild är vi i vårt hus på Högstorp innan vi sålde det. Storebror Filip fyller år, vi myser på altanen, planerar hur vi ska lägga upp dagen, så att Filip får en trevlig födelsedag. Det är varm och skönt.




Nicklas är på bushumör, han låtsas att han är en kalv och ska stångas. Lägg märke till hans pekfingrar som han låtsas är små horn. Jag är beredd för snart kommer det, och då måste jag springa.

Varför skriva om bemötande och sorg?
Från att ha varit en vanlig familj, slogs vårt liv och framtid i spillror. Hela världen stannade!
Vårt liv blev till en fruktansvärd kamp för överlevnad. Det har gjort att inuti är vi inte samma människor vi en gång varit.

Vår Nicklas och hans kista.

Jag har läst en del litteratur om sorg och bemötande både i bokform och på nätet. Det jag beskriver här är sådant som berört mig samt mina egna iakttagelser och upplevelser.

Frågor som: Hur ska jag leva mitt liv på bästa sätt trots allt? Bombarderar mig hela tiden.

I vårt samhälle får vi lära oss hur vi ska göra för att bli duktiga medborgare, vad som är rätt och fel, men väldigt lite om hur vi ska hantera sorg som innebär stor förändring i tillvaron. Plötsligt står man där med svår sorg. Sorg tycks vara en av vår tids mest försummade och missförstådda upplevelser, både av oss som sörjer och av den oförstående omgivningen. Det finns många myter om sorg!

Vanligaste myter om sorg:

Var stark (för andras skull)
Sörj i ensamhet.
Var inte ledsen!
Tiden läker alla sår.
Ersätt förlusten.
Håll dig sysselsatt.
(myter om sorg, gogla på sorgbearbetning)

Fortsättning följer en annan dag........................