Fjärde vandringsdagen

På bild vandrarhem i Boda. Vilket fräscht och mysigt vandrarhem, rekommenderas!
















Värdparet bjöd på "värsta" hotellfrukosten, stort tack för omtanken.
















På självaste Boda glasbruk träffade jag konstnären Betina (här på bild), som berättade att hon var där tillfälligt för att skapa nya verk, annars håller hon till på Öland. Alla konstintresserade kan besöka hennes blogg på http://kingdomofus.blogspot.com/
Alltså, vilken fantastisk liten by Boda är, så många verksamheter att besöka. Här har jag bara åkt förbi varje år, hit måste jag återkomma.
















Första tiden efter Nicklas bortgång blev jag SÅ långsam. Jag rörde mig långsamt och pratade långsamt. Ibland kom jag inte upp ur sängen. Min man blev tvärt om, han blev speedad. Han rusade runt den första tiden, vilken krock det blev för oss.

Påtal om att rusa runt, dagens funderare:
Jag har nu under min vandring träffat människor som varit SÅ stressade, detta pga att hinna avsluta allt de måste göra inför semestern. Lite så var det även för mig på jobbet. Men måste det vara såhär? Ska vi acceptera detta, och vem bestämmer att det ska vara så inför semestern? Är det chefen, eller vi själva? Jag, och säkert många andra, har upplevt att när man väl går på semestern så kippar man efter andan i två veckor av sina fyra. Något att tänka på.
















Rapport till fotspecialisten: Aaaaaa... så skönt! Tack för detta fantastiska tips.
















Detta är inte en barkbit utan en fjäril. Den kom flygande ur skogen och landade på min tröja, satt där en stund för att sedan flyga vidare. Ännu ett fantastiskt/märkligt möte.
Jag har verkligen haft många möten längs vägen. Både igår och idag har folk stannat sina bilar och kommit fram till mig för att prata en stund. Idag stannade en bil och en man kom ut till mig och gav mig sitt kort. Han var påväg till Öland med sin familj och hade läst om mitt projekt i Smålandsposten. När han såg mig på vägen bestämde sig familjen för att stanna och bidra till insamlingen. Mannen heter Peter Westman och har ett företag i Växjö. Han vill skänka 3000 kr till barncancerfonden, stort tack.
















På bilden syns Titti och Rutger. De är gamla goda vänner som idag åkte från Helsingborg enbart för att vandra en bit med mig på vägen. Här har vi kommit till Nybro och sitter mitt på torget och lunchar. Stort tack för ert varma stöd.
Efter lunchen besökte jag butiker och företag i Nybro och tillslut var det dags att leta upp vandrarhemmet.


Många har undrat om jag har dator med mig på vandringen, men det har jag inte utan detta är ett samarbete med min son Filip. Vi har telefonkontakt och han skriver ner mina tankar och infogar MMS:ade bilder.