Under Nicklas sjukdomstid var mina sinnen skärpta, jag hade otrolig energi trots oron sorgen ångesten och minimalt med sömn. Jag var ju tvungen att vara där för min son.
Vid Nicklas död försvann all energi. Många dagar var det svårt att bara komma upp ur sängen. Som en god vän till mig sa "Man bara vandrar omkring i en kropp."
Förutom att jag joggade och vistades ute i naturen, var jag svag och elendig. Efter det starka mötet i Skåne (läs inlägg 7/6) och när jag väl bestämde mig 17/5! så återkom energin. Jag känner en meningsfull uppgift som står mig nära. Att vandra för min Nicklas, för Barncancerfonden och för min egen själ. Något annat klarar jag inte just nu. Men jag gör detta med hela min hjärta och hoppas att min insats gör nytta.
Jag tror att jag fått min energi av alla goda vänner och goda människor jag mött under min svåra tid. Jag vill nu dela med mig av min energi till alla som vill och behöver!!!!!!!!!!!!!!
Du är fantastisk och genom din vandring visar du din kärlek till Nicklas och att försöka hhjälpa andra sjuka barn. Vi mötte er 4 månader efter att ni mist er son och då var det två vandrande vrak som just "vandrade omkring i en tom kropp" som vi mötte.Vi har kommit en längre bit på vägen i sorge arbetet och den är väldigt ojämn. Men jag kan ändå tycka att du känns aningen starkare och lite mer livs lust för varje dag...men saknade och sorgen bär vi med oss varje dag och frågan Varför.Ni är två helt fantastiskt underbara människor och ni hjälper oss att ta oss igenom vår sorg och vi hoppas att vi kan finnas där för er. Ta väl hand om er. Kram Cilla
SvaraRaderaFår en stor klump i magen när jag läser ditt inlägg och Cillas kommentar.Ni är beundransvärda,två mammor som går igenom det värsta en förälder kan vara med om.Kan bara önska er styrka,och skönt att ni har varandra att ventilera med,tillsammans är man ju starkare sägs det!/annika
SvaraRaderaTack Nera,för att du ringde och berättade om din fantastiska vandring för Nicklas,dig själv och barncancerfonden.Det känns så bra för oss alla som vill hjälpa er på något vis men vet att det inte finns tröst nog. Det här är iallafall ett sätt att stötta,att följa dig på din väg och att bidra med en slant för fortsatt forskning.Jag önskar dig lycka till och jag är säker på att Nicklas är så stolt över sin mamma nu....Många varma kramar tiil dig och gå försiktigt!
SvaraRaderaVi är med dig hela tiden.
SvaraRaderaVi har sedan tidigare planerat en tur till Öland kommande söndag. Nu ändrar vi resplanen och åker till bl.a. Ramsäter för att hedra Nicklas dig och din familj.
Hälsningar
Grannen på 5e våningen 6 B (vi brukar vinka på varandra när vi är på balkongen samtidigt)