Överallt i media tjatas det om hur viktigt det är att röra på sig, och att man aldrig blir för gammal för att träna. Jag kan bara intyga att det är så. Jag tror att detta att vara ute i naturen och röra på sig har räddat mig. Omedvetet har jag nog förberett kroppen för min vandring.
Även under Nicklas sjukdomstid så försökte jag hålla igång lite även om det var något oregelbundet Nicklas själv sa till mig ibland att: "ut med dig mamma, jogga" han visste att jag blev lugnare och goare efter en "runda".
Efter Nicklas död, när smärtan och sorgen blev olidlig, var jag tvungen att gå ut i naturen. Jag är tacksam att vi har nära till naturen där vi bor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar